Daniel Nilsson är Årets Barn- och ungdomstränare

2020-12-25 08:00

Vi gillar att uppmärksamma våra duktiga tränare. Och be dem berätta lite om hur de ser på sitt tränarskap och hur de kom sig att de blev tränare. Nu är det dags att offentliggöra vem som är 2020 års Barn- och Ungdomstränare.

Priset till Årets Barn- och Ungdomstränare går till 09-coachen (bland annat!) Daniel Nilsson. Motiveringen lyder:

Daniel, som är tränare för 2009 gruppen, ställer alltid upp med mycket glädje, engagemang och energi! Han är en central drivkraft i planeringen och verkställandet av åldersgruppens träningar, med varierande och mångsidig kreativ träning. Daniel förmedlar en närmast outsinlig energi, framåtanda och pepp till både medtränare och barn allt för att säkra att barnen får en positiv upplevelse. Mycket uppskattad helt enkelt!

Så, Daniel, vem är du?

– Daniel Nilsson - 46 år - älskar och lever för träning - tränar hur mycket som helst - springer ultramarathon och åker skidor mm

Vilken roll har du i föreningen?

– Jag är huvudansvarig för team 09. Jag leder flera träningspass i veckan, ordnar tävlingar och aktiviteter. Jag tar också hand om planering och administration såsom kallelser och webb och jobbar med rekrytering till gruppen.

– Jag vill framhålla att tränarna i team 09 har gjort ett kanonjobb under hösten. Vi kunde helt plötsligt inte längre vara 25 barn på träningarna utan fick omvandla tre träningspass per vecka till sju pass med 8–12 barn på varje träning.

– Jag har också en löpgrupp som nu är döpt till långdistansgruppen. Jag tränar själv med ungdomarna, men hänger inte med dom två bästa längre. Vi tränar en gång i veckan med blandade åldrar (05–10). Gruppen har varit igång ca 6 år och var ursprungligen en 2006-grupp.

Vad är det roligaste med att vara tränare?

– Det skapas en positiv känsla inombords när det kommer många barn på träningarna som gillar det vi gör. Det är härligt att se barn som lyckas med övningarna. T ex var det en kille som jag rekryterade till Team 09, en bror till en tjej i Agnes, min dotters, fotbollslag som bara gick med för att springa långt. Killen fick prova spjutkastning på Grönsta. Första tre–fyra träningarna kastade han typ 7–8 meter. Men sedan hände något, helt plötsligt 17 meter varje gång. Härlig känsla att se killen ligga på alla fyra när han försöker sikta på måttbandet för att få exakt resultat på kastet!

Varför tror du att du nominerats till Årets BUK-tränare?

– Jag är otroligt engagerad och mitt engagemang har ökat genom åren. Jag känner att jag har mycket att tillföra. Jag har lärt mig mycket genom åren kring friidrott och hur man kan leda och planera träningar och det runt om kring som kommunikation, kallelser och administration.

– Jag kan fortfarande springa med barnen i skogen vilket är fantastiskt. För mig spelar det inte så stor roll att min dotter Agnes bara tränar någon gång ibland och att min son William spelar mest innebandy och inte varit med på ett tag (men springer gärna när han har tid över). Dock är det utmaning ibland att skjutsa båda barnen till andra träningar samma dag som jag ska träna gruppen.

– Jag har varit tränare på ett hörn ända sedan sonen William född 2006 började vårterminen 2013. När 2006orna började med löpträningar 2016 hjälpte jag Stefan Haag till en början men sedan blev det att jag tog över efter hand och har lett det som nu är långdistansgruppen själv några år nu med en fin blandning av flera träningsvilliga talangfulla löpare och ungdomar som gillar att springa. En av de mest talangfulla i gruppen av två som har som mål att bli bäst, försöker jag hjälpa på bästa sätt.

– Jag tror att min bakgrund kan komma till användning. Jag har så att säga gått den hårda skolan. Jag började träna löpning i ungdomsåren på egen hand. Jag tränade fel och för mycket. Sprang för många lopp. Jag åt inte tillräckligt med mat och blev skadad. Jag var helt enkelt för ambitiös och okunnig. När jag var 15-16 år sprang jag alla lopp i Skåne (nästan) som erbjöds sedan kom skadorna på löpande band. Försökte komma tillbaka på egen hand men fick inte tillräckligt bra vägledning. När inte löpningen funkade satsade jag på studier och sprang bara någon gång i veckan under många år. Bestämde mig 1999 när jag var 25 år för Stockholm Maraton efter att ha flyttat till Stockholm för jobb ett par år tidigare. Sprang två gånger en mil i veckan. Kom in strax över 3:30. Det blev sjukstugan flera år i rad.

– Efter det har jag egentligen sprungit och tränat "hur mycket som helst" men det stämmer inte riktigt. För nu gjorde jag det "by the book", sakta men säkert stegrades träningen successivt upp år för år, från 2 mil i veckan 1999 till ca 10 mil i veckan 2006 vilket är lagom för att prestera på maraton. Löpningen började redan nu att kompletteras med alternativ konditionsträning, något som är nödvändigt för dom flesta. Förutom maraton började jag med ännu längre distanser ofta i skogen. Jag lyckades få till en fin serie i Lidingö Ultramarathon. Av 11 arrangerade lopp blev det 8 guld och 2 silver (Kunde inte starta 2011 pga stressfraktur). I övrigt har jag överlag lyckats med den svåra balansgången (att träna precis lagom mycket) även om det varit lite svårare de sista 2-3 åren. Jag är dock lite stram/orörlig. Av alltför välkända anledningar har det inte blivit något lopp i år men förra året hade jag strax över 2:42 (53:a) på Stockholm maraton och 6:51 på Ultravasan 90 (9:a) och så blev det tre Lidingölopp, den så kallade 55an. Har sprungit Lidingöloppet 21 år på raken. Senaste åren har jag börjat med skidor och åkt Nordenskjöldsloppet (22mil). Jag blev bästa klubblösa förra året med en 26:e plats på 13:34:28.

– Dottern Agnes började med friidrott i team 09:2 för snart 5 år sedan. Till en början var Åke (farfar till en av killarna) den drivande kraften och var alltid först på plats med nycklar och hade planerat allt på ett bra sätt, sedan kom ofta jag. Efter sommaren 2016 flyttade Åke Askdal till Hälsningland och det blev att jag tog över huvudansvaret för gruppen som genom åren växte till ca 35 barn innan sammanslagningen efter påsklovet. Nu är vi efter sammanslagningen 60 barn i Grupp 09 efter att 10 barn tillkommit under terminens gång. Mitt mål är att så många barn som möjligt tränar med gruppen och har så kul som möjligt så många dagar om året det bara går. ¨

Har du några tips för att skapa en bra verksamhet?

– Så här jobbar vi i gruppen:

Barnen i Team 09 erbjuds så många träningar som möjligt (Långa terminer och träningar flera gånger i veckan).
Försöker planera träningarna för många barn med olika intressen. Det ska alltid finnas ett smörgåsbord av aktiviteter så att så många som möjligt kan "lyckas" och känna tillfredsställelse.
Det funkar inte ens för en ultralöpare att springa runt, runt (fråga Kilian Jornet)
Många träningar med många barn skapar positiv feedback-loop att hela tiden spinna vidare på då hör fler av sig och vill börja.
Ordnar gärna lekfulla tävlingar och grillningar så att barnen ska trivas och lära känna varandra. En kul grej är att jag lottade ut en pokal från min prissamling på grillningen efter tävlingen i höstas. Vad jag förstår så har det blivit en vandringspokal som cirkulerar bland några i gruppen.
Jobbar aktivt med att rekrytera barn och ungdomar till träningsgrupperna. Om någon hör av sig och vill börja gäller det att ta emot på bästa sätt. Om någon man råkar prata med gillar löpning, bjud in. Om någon tittar på en Grönsta-träning bjud in mm.
Kommunicera till föräldrar på enkelt och bra sätt så att det är tydligt. (Då kommer fler barn på träningarna)
Försöker skapa driv och intresse för friidrott och löpning så att barnen springer och tränar själva på egen hand.

Tack Daniel, och grattis till priset!