Som ung i IFK Lidingös friidrottssektion fick jag möjligheten att följa med till Olympiaden i Helsingfors 1952. (Det var året då IFK Lidingö firade 20-årsjubileum.)
I Lidingös vänort Lojo skulle IFK Lidingö möta Lojo kvällen den 18 juli i åtta olika grenar. Totalt var vi 18 från Lidingö (se kopia från tävlingsprogrammet). Jag hade blivit uttagen att hoppa längd tillsammans med Lars Sundqvist, 6,50-metersman, som 15-åring gjorde jag runt 5 meter. Har inget minne av hur den matchen gick och vilka resultat vi nådde.
Väl i Helsingfors hade klubben ordnat logi i AGAs anläggning i östra Helsingfors och det blev besök på olympiastadion varje dag under en hel vecka, under tiokampsdagarna blev det 12 timmar/dag. För en hel vecka var priset för en seriebiljett 49.50 kronor.
Främsta minnet var att se Emil Zatopek vinna tre guld på 5000 och 10000 meter samt maraton. Vidare Bob Mathias världsrekord i tiokamp. Adhemar da Silva som överträffade världsrekordet i tresteg fyra gånger till 16.22 och ungraren József Csermark som blev först i världen över 60 meter i slägga.
Hela IFK-gänget hade platser i höjd med 200-metersstarten, ståplatser där vi oftast satt. När det blev spännande uppgörelser reste sig åskådarna allt eftersom och finländarna skrek – ISTOKA, ISTOKA – vilket betydde sitt ner, orden finns kvar i minnet.
Ett annat minne är att Coca Cola introducerades under Olympiaden. Det gick inte att köpa oöppnade flaskor utan vid köpet öppnades de speciella flaskorna. Själv köpte jag två och slog över dem i i en helbutelj för att de där hemma skulle få smaka på drycken. Året därefter fanns Coca Colan även i Sverige, där den kördes ut med de speciella öppna röd/gula bilarna.
Hemresan från Helsingfors järnvägsstation inleddes med att fönsterna på tåget täcktes med träluckor för att de resande inte skulle kunna se ut när det av Sovjet ockuperade Porkalaområdet passerades.
Ett minne som nu har 70 år på nacken.
Lasse Dahlstedt
