Simon avslutade bansäsongen med magnifik hinderlopp
Hur var känslan när du vaknade på tävlingsdagen?
– Kände mig något seg och trött på grund av längre resdag dagen innan och lite mindre sömn än vanligt, men annars var jag laddad.
Och sen kom tävlingen. Berätta om dina egna upplevelser och känslor under loppet?
– Inledningen av loppet var något avvaktande där första kilometern gick långsamt. Detta kändes något ovant då jag i de flesta loppen i år haft mer av en offensivare inställning där fokuset mer legat på tid.
– Efter att den bättre finnen och jag växeldragit de inledande varven valde jag att efter en dryg kilometer skruva upp tempot lite för att få bättre rytm till hindren och för att få ut mitt steg lite mer. Hittade därefter ett bättre flow men trots tempohöjningen ville jag ändå försöka spara krafterna inför sista kilometern.
– Med 1 km kvar kändes benen fortsatt starka och försökte därifrån börja stegra farten, och blev en rejäl farthöjning under sista varvet då finnen gick om med 300m kvar. Där hade man inte mycket att sätta till med, men kände ändå att jag kunde trycka på bra hela vägen in utan att stappla in som på SM-finalen veckan innan.
– Allt som allt var det en härlig upplevelse och försökte verkligen mitt i allt fokus njuta av atmosfären.
Du var ju dessutom nära ditt pers så även tiden måste du ha varit nöjd med?
– Tiden var fyra sekunder över pers. Den långsammare inledningen på loppet gjorde att det inte gavs förutsättningar till snabbare tider. Perset är från början av säsongen och formen är bra mycket bättre nu än då så tror jag har en hel del mer att kapa på just det perset.
– Men utifrån dessa förutsättningar var jag nöjd över hur mycket tid jag lyckades hämta sista kilometern.
Var Finnkampen ett av årets mål?
– Säsongens stora mål var att placera sig bra på senior-SM och om det räckte till en finnkamp skulle det bara vara en stor bonus. Finnkampen fanns ändå i bakhuvudet under försäsongen då jag kände att jag fått en mycket bra uppbyggnadsperiod. Efter ett flertal bra lopp under sommaren kändes det dock mer och mer realistiskt.
Du hade en grym säsong, dubbla JSM-guld, rackarns bra tider, seger i Nordisk-Baltiska U23-mästerskapen och debut i seniorlandslaget. Har jag glömt något? Gick allt som det skulle? Var det till och med bättre än vad du hoppats på/räknat med?
– Du glömde SM-silvret 😉.
– Det var helt klart bättre än vad jag räknat med. Jag brukar normalt sett sätta väldigt höga mål för att senare bli glad om jag är nära. Denna sommar lyckades jag till och med klara flera av dem.
Vad tror du själv är hemligheten bakom framgångarna i år?
– Dels ett grymt höghöjdsläger i St. Moritz nu under sommaren där jag pausade tävlingssäsongen tre veckor till grundträning för att orka hela säsongen, men dels och kansek framförallt beror det nog på en framgångsrik sensommar och höst där jag visserligen var skadad men där jag samtidigt byggde upp både kropp och psyke samt rättade till flera brister.
– När jag sedan blev skadefri har jag kunnat springa på i stort sett problemfritt, där vi samtidigt dessutom höjt träningsdosen lite i form av både antal kilometrar men också på styrka gentemot förra året. Samtidigt har jag även regelbundet tagit hjälp av naprapat och varit mer noggrann med rörlighet och annat utöver löpningen.
Misstänker att du nu har en bra grund att stå på inför nästa år. Efter Finnkampen blir det ett par lugnare veckor förstår jag. Men blir det nu även en terrängsäsong med Lidingöloppet och så småningom även terräng-SM?
– Ja, det blir lugnare period nu med mindre kvalitetsträning och mer fokus på mängd. Blir både Lidingöloppet och terräng-SM!
Och vad blir dina mål nästa år?
– Det är helt klart Junior-EM i
Gävle.
Tack och lycka till!
– Tack!! 😊













