SM K längd: En smärtsam niondeplats för Malin
Malin Otterling Marmbrandt tog sig återigen till final i längdhopp. Tresteget valde hon att stå över. Synd förstås så både kroppen och formen verkligen var toppade. Förutom det där lilla ”men:et” då Malin fick problem med hälkudden några veckor innan SM. Det var hoppfoten för tresteg men inte längd avstampsfoten för längdhoppet, men det är klart att det störde och tresteget blev det alltså inte tal om.
Veckan före SM visade Malin kanonform då hon hoppade 6.25 i Gävle. Men (återigen ett men) där förvärrades värken i hälen så att den även störde ansatslöpningen i längd. Så förhoppningsvis skulle Malin kunna sätta kvalgränsen i första i kvalet och hoppa riktigt långt i något av finalens första hopp.
Första hoppet blev dock inte så långt och hennes 5.73w där visade sig sen inte heller ha räckt till finalhoppning. Men i andra fick hon till en fin liten pärla och noterade 6.19w. Över kvalgränsen och dags att packa väskan och ladda inför finalen. Men hälen värkte och något tredje kvalhopp hade nog inte varit möjligt, så det var förstås lite orosmoln inför söndagens final.
En natts vila räckte inte heller till och Malin hade stora problem att kunna värma upp ordentligt, det blev liksom bara inhoppningen där hon visade att kapaciteten fanns. Vinden var lynnig och vände mellan -0,7 och +4.8 i de två första omgångarna. Tyvärr bidrog det kanske till att Malin kryssade i de två första omgångarna innan hon i tredje fick till ett halvokej 5.76-hopp efter att ha backat i ansatsen och gett nästan två dubbla plankor i säkerhetsmarginal. Det var dock två ynka centimeter från åttondeplatsen som krävdes för att hoppa de återstående tre hoppen.
Men frågan om det hade hjälpt. Malin hade nog redan ”vunnit SM i smärta” och det var nog en rejäl tvekmacka om det hade funkat att hoppa mer.
