"Tack vare goda kontakter med bland andra i egna föreningen och utanför den samma, så lyckades vi jobba fram en del sponsorkontrakt som medförde minskade kostnader för bland annat priser och nummerlappar till våra tävlingar och arrangemang. Under ett par år var Arla med och stöttade, liksom ett par företag med idrott som förtecken.
Ett projekt som jag drog igång tillsammans med Lennart Nilsson och stöd från t.ex. GIH, var det så kallade "Idrottsskole-projektet".
En verksamhet som hade sin start i Nybro och Örebro (som även gjorde en film om detta). Projektet utgick ifrån barnens behov att på sikt, hitta sin idrott utan att tidigt behöva vara medlem i massor av föreningar eller att specialisera sig.
Vi förde samtal med samtliga idrottsföreningar på ön som hade ungdomsidrott. Till en början var det över 20 intresserade, men efter en tid minskade antalet, då man ansåg att det skulle innebära minskade medlemsavgifter och därmed även minskade intäkter till föreningarnas äldre verksamheter. Efter att jag stött detta i botten, beslutade vi att köra själva under ett par år innan vi var tvingade att lägga det i malpåse. Liknande verksamheter (Ungdomspokalen), hade pågått tidigare där man samlade närvaro i olika idrotter över hela året.
Hemviste på 90 talet
Fram till och med hösten 1989, hade min tjänst innefattat en tredjedel Lidingöloppet. Vi huserade i det gula huset vid Lidingövallen, där både friidrotten, orienteringsklubben och Lidingöloppet fanns under samma tak. I undervåningen fanns en firma som sålde sportutrustning och i källaren fanns våra förråd.
En tid senare kom vi att försöka bygga upp en klubblokal med soffgrupper, bastu och kök för våra medlemmar, men intresset var svagt och det hela rann ut i intet. Förråd hade vi gott om efter att firman flyttat och där fick vi in en massa tillskott av vitaminer, blodsaft, kepsar och annat som vi lyckats få genom en firma och försåg oss med detta under en tid.
Lidingöloppet var mer eller mindre ett familjeföretag, där alla jobbade häcken av sig under stor del av året. Vi hade ALLT inom dessa väggar. Hit kom alla anmälningar och här registrerades allt (ibland två gånger då datadiskerna kraschade). IBM försåg oss med maskiner och programvara, men vi satt själva och knappade in allt.
Hit kom först inbjudan som skulle skickas ut tillsammans med reklamistopp. Många timmar att få detta att fungera. Sedan kom nummerlappar som skulle läggas rätt. Besök var inte få och i den smala branta trappan var det kaos ibland.
Friidrottsgymnasiet
Kring julen 1989 fick jag besked om att jag var uppsagd. Ekonomin var dålig och en rensning skulle ske och då anställdes en annan person för att reda ut detta. Under ett par räddades klubben ekonomiskt, men även detta hade sitt pris. Ungdomsverksamheten och en del annan minskade och en del elitaktiva och tränare försvann till andra klubbar.
Jag hade turen att i samband med att Lennart Nilsson övertog dåvarande projektledarens tjänst på Friidrottsgymnasiet (FIG), då denne hade ett par andra tjänster. Han behövde en tränare på halvtid och jag fick chansen. Där kom jag att stanna under hela min yrkesverksamma tid. För att utöka min tjänst hade jag under ett par år extra timmar vid Gångsätra som idrottslärare och även under samma tid timmar som lärare vi GIH som ansvarig för friidrotten.
FIG var kört i botten och det fanns inga sökande till det året. Visserligen fanns det en bra årgång födda 1972, men sedan var det stopp. Lennart och jag satte oss ner för att se över det hela. En idé dök upp. Vi skulle satsa! Dåvarande rektorn, Arvid Möller sa bara; "Vi kör!"
Tillsammans med Janne Åkerblom tog vi fram en fyrsidig färgfolder som kostade 30 tkr, en kostnad som skolan tog och vi skickade ut denna till hela Storstockholms högstadieskolor och Mälardalens dito. Det blev lyckat!
Satsningen gick hem där vi kom att få in massor av sökande under kommande åren. De bästa i landet sökte Lidingö och vi blev under några år en av de bästa skolorna på Skol-SM. Vi anställde först Ylva Bergström (första kvinnliga tränaren i landets FIG) och därefter Peter Lundqvist. Vi var fyra anställda innan Ylva flyttade och vi kom att vara tre under lång tid.
Åren på FIG var en tid fylld av tillförsikt. Vi jobbade stenhård och fick med oss Bosön, Löplabbet (senare Runners Store), Reebok, ett tryckeri, kontrakt med biluthyrning etc. Eleverna bodde i familjer och kunde äta middag på Bosön till bra rabatt.
Lägerresor för friidrottarna
Vi reste på läger under flera år och 1992 gick det till Sofia i Bulgarien. Ett mycket märkligt läger. Bodde på hotell Moskva (lyxhotell). Fick mat som ingen åt (till en början, tills de kom på att maten kanske skulle vara varm). Gick till arenan. Fick träna på stadion, trots en teve sänd landskamp. Försökte handla (fanns inte något att köpa). Blev lurade på växlingen. Till billig taxi (14 kronor för fem till träningen). Tog taxi till skidanläggning och fick pengar tillbaka. Lövtunna väggar, men tjock heltäckning på golvet. Tartarbiff av fläskkött! Med mera.
Dock hade vi kul och andra resor gick till mer traditionella orter. Nice och liknade. Där var det bara mitt i ett knarkområde och första dagen ett mord i hotellets bar, annars bra. Sedan var det en förare som tankade bensin i en dieselminibuss. Eller att vi hamnade mitt i ett larm mot inbrott. Eller att en aktiv tog sig in på mitt rum och "lånade" min filmkamera och spelade över allt inspelat.
Annat som dyker upp och som genomfördes på min eller mina kollegors initiativ;
- OK projektet. Detta var en verksamhet som initierades via förbundet, där Per Tunander var ansvarig. Nils Egil Rosenberg var högst delaktig och tanken var att samla landets ungdomar i fjorton-sextonårsåldern på Gotland under en vecka, där man bedrev träning, teoriundervisning och tävling. Ett fantastiskt projekt som jag fick chansen att ansvara för det sista året innan OK (bensinbolaget), drog sig ur. Landets (och internationella) tränare deltog och veckan avslutades med "O-ramor" i sprint, hopp, kast.
- Ett eget projekt genomförde FIG Lidingö i tre områden i Stockholm; Lidingö, Skärholmen och Huddinge. Vi testade, gjorde enkäter och träffade 100 % av tre skolors elever i årskurs fem under några veckor. Vi tog redan på deras intressen, vilka idrotter de tränade och tävlade i, samt testade dem i sprint, hopp och kast.
- FC-verksamheter. Då landets distrikt inte kunde/ville genomföra viss verksamhet för ungdomar, så slog man ihop distrikten till s.k. FC (friidrottcentrum). Jag som dels satt på FIG-stol och dels i ungdomsstyrelsen i Stockholm, tog på mig ansvaret för att driva verksamheten i både FC Öst och FC Mellan. Vi genomförde flera träffar i Stockholm, Västerås och Eskilstuna. Ett riktigt lyckat drag, där vi t.ex. hade mer än 140 deltagare vid tillfällen i Eskilstuna. Detta var som OK-projektet, en blandning av teori och praktik. Flera av landets bästa och tryggaste tränare engagerade jag.
- FIG läger. Genomförde vi varje år under en tid. Tanken var att träffa eleverna innan de skulle söka gymnasiet i nian. Ungdomar från stora delar av landet fick vi chansen att möta under en sommarvecka."
Leif Robertsson
Som jag minns det och mer kommer.
