Anna Öberg föddes samma dag som IFK Lidingö fyllde 51 år – 14 december 1963. Hon växte upp i ångermanländska Backe och när Anna och jag pratar med varandra händer det titt som tätt att just Backe kommer på tal. Mina farföräldrar bodde i just Backe och umgicks en del med familjen Frölander (som Anna hette i efternamn innan hon gifte sig med Björn Öberg).
Elitspelare i bordtennis
Men det här ska inte handla om Backe utan om Anna (även om den här historien tar sitt avstamp just där). För det var i Backe som Anna började spela bordtennis – något hon gjorde så bra att hon tillhörde svensk elit från tolv års ålder, genom idrottsgymnasiet i Sollefteå, för att slutligen tilldelas Stora grabbars märke. Så elitidrott har Anna själv erfarenhet av. Men mer än det har hon en bakgrund i föreningssamhället, där allt som hände hade koppling till ideellt arbete och föreningar.
Så småningom blev det flytt till Lidingö, tre barn kom till världen och Anna jobbade på som bolagsjurist inom rederi och sjöfart. Även om det personliga intresset för elitidrott falnade var hon mån om att engagera familjen i idrotts- och föreningsverksamhet. Från 1996 och framåt har minst ett av barnen funnits med på startlinjen i Lilla Lidingöloppet och Lidingöloppet. Ibland har de kommit hem med banan och Festis, ibland med segerkrans. Oavsett vilket har helgen alltid varit en högtid då gemenskap och hälsa firats.
Del av friidrottens styrelse både på Lidingö och i förbundet
Genom åren växte intresset för att involvera fler i idrotts- och föreningsverksamheten. Det ledde till många roller i klubben. År 2014 kom hon med i styrelsen och 2018 blev hon ordförande. 2016–2018 satt hon i Svenska Friidrottsförbundet styrelse. Och i Lidingöloppet är hon för närvarande en del av ledningsgruppen.
– Och så har jag varit klubbens representant i Lidingö Idrottsråd, en samverkan mellan idrottsföreningarna och kommunen. Det finns en stor möjlighet att utveckla idrotten på ön och inte minst samarbetet mellan klubbarna. Det är viktigt att föreningarna på ön närmar sig varandra och att vi har ett utbyte vad gäller träning och ungdomsverksamhet. Det finns mycket vi kan samverka om.
Samverkan och samarbete
Anna brinner för frågor som bygger på samverkan. Hon berättar att hon tycker att klubbarna på ön ska hjälpa kommunen att förstå värdet av Lidingöloppet, idrotten och den hälsoprofil som ön ju faktiskt har.
– De styrande politikerna har ju inte förstått vilken potential det här har och hur viktigt det är med invånare som kan ta del av idrottsgemenskapen och där ungdomarna får utvecklas i ett sammanhang med vettiga värderingar. Den här samvaron är ett grundläggande kitt i varje samhälle och jag vill därför vara med och verka för en idrottsrörelse i kommunen som är öppen och tillgänglig för alla.
Trots att Anna själv har en idrottsbakgrund, tre barn som har friidrottat mer än de flesta och sitter med i Lidingöloppets ledningsgrupp har hon själv aldrig sprungit loppet. Förrän i år – coronaåret – 2020. Då tog hon sig runt hela 30 km-loppet på Lidingöloppet@hemma-varianten. Hur var den upplevelsen?
– Vet du, det var en ögonöppnare. Dels för att jag insåg att man måste vara tydlig i sin kommunikation – jag trodde att jag skulle gå runt spåret, men jag hade inte varit tillräckligt tydlig i den frågan. Dels för att det faktiskt är fruktansvärt jobbigt och jag är fylld av förundran och respekt inför alla som tar sig runt år efter år. Och för att det är det vackraste området i Sverige. Och att det är så roligt att vara en del i den gemenskap som har upplevt de mytiska backarna runt spåret.
Under de dina år i styrelsen och som ordförande har det förstås hänt en hel del. Klubben har naturligtvis ställts inför svårigheter och utmaningar. Nämn några.
– Jag tycker att den stora utmaningen har varit och är att övertyga våra lokala politiker om de ideella idrottsrörelsernas samhällsekonomiska värde. Frågan om vad vi ska betala för att utnyttja hallar och arenor blir på det sättet märklig, eftersom värdet av det vi skapar i långsiktig hälsa och fysiskt och psykiskt välbefinnande är så väldigt mycket större. Det här arbetet är inte avslutat.
Anna menar också att det finns också en utmaning i uppfattningen att idrotten i allt större utsträckning ska finansieras genom sponsring och inte från exempelvis kommunen.
– Utmaningen ligger inte bara i att det är svårt att frigöra ideell tid för att arbeta med sponsring, men det innebär också ett fjärmande från tanken på att föreningsverksamheten ska vara öppen och tillgänglig för alla och att den är en del i samhällsbygget. Att balansera marknadskrafter i en ideell gemenskap är svårt.
Men det finns något som är ännu viktigare.
– Den största utmaningen är att verka för att vi ska få behålla våra ungdomar under längre tid. När man inte längre vill satsa, ska det ändå finnas en plats inom idrotten, som motionär, ledare, tränare, ledare, funktionär. Det måste också finnas en möjlighet att ”pensioneras” från andra idrotter och vara välkommen in i friidrotten på någon nivå.
Nämn några saker som du är extra stolt över.
– Mest stolt är jag över att ha fått vara med och försvara och förklara friidrottens och löpningens betydelse för ön, och varför ”Hälsans Ö” inte bara är ord på en banderoll utan ska vara en del i kommunens verksamhet. Det är inte självklart att få föreningarnas intressen tillgodosedda i en kommun där man ibland kan uppleva att sänkt skatt är mera centralt än folkhälsa.
En fråga som klubben jobbat länge med är utbyggnaden av det gamla 369 meter långa varvet till en modern 400m-arena.
– Ja, jag fick vara med och se beslutet om genomförandet av ombyggnationen av Vallen, slutfasen av en process som har drivits av starka idrottspersoner med stort tålamod. De beslut som vi fattade under den perioden kommer att vara av betydelse för friidrotten på Lidingö under lång tid framåt. Det skulle vara roligare att kunna säga att jag har varit med och skapat bra saker, men det känns mera som att jag är nöjd med att ha kunnat hindra en del som inte skulle ha varit bra, neddragning av friidrottsgymnasiet, avgiftshöjningar som skulle ha begränsat vår verksamhet, ombyggnationer som skulle ha påverkat både bredd och elit. Jag är också stolt över att ha fått vara en del i förvaltningen av en mycket fin förening.
Vad hoppas du på under den närmaste framtiden för klubbens del?
– Jag hoppas att våra ideella ledare och tränare att fortsätta kämpa och att vara fantastiska förebilder för våra barn och ungdomar, trots att det ibland kanske känns som att ni står mitt i Abborrbacken.
– Jag hoppas att våra barn och ungdomar orkar motivera sig att fortsätta träna fastän det kanske just nu är ett mindre utbud av träning och tävling, för att det lönar sig i längden och för att det är så kul att vara tillsammans.
– Och jag hoppas att klubben fortsätter att ta plats i förvaltningen av svensk friidrott. Vi har en stark tradition av outtröttliga ledare som har kämpat för att påverka och forma friidrotten och deltagit i arbetet i förbund och kommittéer på hög svensk och internationell nivå. Det är ett viktigt arbete.
– Och sedan önskar jag mig ett större generellt intresse för terränglöpning på ön. Det är något som föreningarna och skolorna kan utveckla och där vi kan hjälpas åt.
Även om din ideella ledargärning nu fortsätter i Lidingöloppets ledningsgrupp vill vi i IFK Lidingö Friidrott tacka för din tid i styrelsen och som ordförande. Kanske får du nu, med lite färre möten, lite extra tid till att segla eller andra intressen. Tack! Och kanske ses vi i Lidingöloppsspåret både en och flera gånger under 2021!
Janne Åkerblom
