Mitt liv hade aldrig varit detsamma utan min relation till IFK Lidingö Friidrott och Lidingöloppet. Det som startade med ett samtal till Lennart Nilsson 1986 och som ledde till en anställning efter min examen på GIH. Jag anställdes som konsulent på 66% friidrott och 33% Lidingöloppet.
Huvuddelen av Lidingöloppsarbetet var förlagt till hösten, då friidrotten gick på sparlåga. Då gjordes mycket av loppet mer eller mindre manuellt, där även nummerlappsutdelningen delvis skedde i vårt ”Gula Hus” vid vallen.
Jag arbetade med ungdomsfrågor och träningar för ungdomar från 10/11 år upp till junioråldern. Vi var tre anställda enbart på friidrotten. Lennart Nilsson, Agne Karlsson och jag. Till stor hjälp att förverkliga vår vision hade jag främst Håkan Linnér. Vi hade ett team tillsammans med några yngre tränare och hela tiden med en viss påfyllnad från ledarutbildningar på Bosön och GIH. Under de år vi arbetade tillsammans skapade vi en bred, stark och väl fungerande verksamhet som klubben inte haft tidigare och det var under de åren – i slutet av 1980-talet som föreningen växte sig stark.
Efter en tid fick jag sluta av bland annat ekonomiska skäl och dessvärre ”dog” en del av ungdomsverksamheten, som visserligen efter en tid på 1990-talet ”ersattes” av ett starkt lag på elitsidan, men det skulle komma att dröja många år innan ungdoms- och juniorverksamhet kom upp i samma nivå igen.
Under 26 års tid arbetade jag vid Friidrottsgymnasiet, dels som tränare och de sista 15 åren som ansvarig. Där var det emellanåt turbulent, men under lång tid en mycket väl fungerande verksamhet som ledde till toppår under mitten av 1990 och kring 2005–08.
I föreningen fick jag nöjet att driva dels en stark ungdom- och juniorverksamhet med aktiva som Michael Hoffer, Ylva Mattiasson, Marie Westerlund, Pia Welin och Agneta Rosenblad. Senare respekterade elitaktiva i landslagen.
Jag hade förmånen att ingå i några styrelser genom åren och dessutom kassör. Jag hade under flera år uppdrag i bl.a. Svenska friidrottsförbundet, Stockholms Friidrottsförbund. Arbetade som lärare vid GIH, Bosön och Lidingö Gymnasieskolor. Det blev några år med uppdrag som utbildare inom SFIF, FC och distrikten och nära samarbete med andra distrikt. Organiserade fria föreläsningar på Bosön etc.
Under några år hade jag också nöjet att arbeta med andra idrotter, som simning, skidor, fotboll, militär femkamp, polismyndigheten m.fl. Mycket av detta under min lediga tid, men som gav mig en mer komplett syn på ledarskapet och träningsmetoder.
Tacksam över möten och samarbeten med rehab-centret på Bosön med Anna Frohm och Britta Kochum i spetsen. Arbeten med Bubben och Rickard Nilsson har gjort mina aktiva både friskare, mer hela och vi har alla fått en tryggare inblick i detta med att vara elitidrottare.
Idrottsligt sett var vi som förening starkast på seniorsidan kring 1997, men den verksamhet som vi hade på de yngre var inte så stark som under sju–åtta år på 2010-talet med Rafael Askros vid rodret.
Att en förening inte är framgångsrik eller stark beror inte på de aktiva, utan på ledarskapet och då främst tränarna. Under alla mina år i klubben har det funnits massor av glädje och framsteg tack vare våra ledare/tränare. Det var varit Lennart Nilsson, Momme, Bosse, Taisto från förr. Det har handlat om Kai Abrahamsson, Curt Högberg, Janne Åkerblom eller Malin Sundström.
Åren har gått och mina insatser förbleknar med tiden, men åren som började med Nadja Casadei kommer jag aldrig att glömma. Detta medförde det största engagemang jag medverkat i som fortsatte med Hanna, Malin E, Malin O, Malin M, Madde, Margot, Andreas, Fredrick, Linda, Nike, Bea m.fl. vilket är det tuffaste att lämna, för i vissa fall var vi inte klara, men jag vet att ni alla kommer att klara er och jag är otroligt tacksam över att fått lära känna er och hoppas att jag kunnat ge er en del på er väg i livet.
Så ett Stort Tack till er alla! Alla ni andra som jag inte får plats att nämna, men som varit otroligt viktiga i min utveckling. Utan Era insatser hade jag varit ställd…
För vi är hela tiden på väg till något – inte ifrån!
Leif
