– Oj, sa han. De är så mycket. Idrotten har gett mig så
många fina minnen. Det var en härlig tid!
En av Sveriges topphoppare
Helt klart är att Anders var en av de bästa hopparna, då i
mitten av 1960-talet. Som högst hoppade han 4.40.
– Det var på Stockholms-DM, berättar Anders. Det började
regna under tävlingen. Riktigt mycket. Men jag grejade 4.40. Det gjorde också Kjell Isaksson. Men efter det fortsatte
han inte på högre höjder. Så vi hoppade lika högt den gången.
Kjell Isaksson kom ju senare att sätta världsrekord och 1967
var han på väg mot allt högre höjder. Bakom sig i prislistan hade Anders
storheter som Hasse Lagerqvist (ja,
samma Hasse som nuförtiden är en av IFKs meriterade stavtränare) som vann SM
1967 och sen kom att bli en av världens bästa stavhoppare och Tapio Mertanen som vann SM 1962, 1963, 1964 och 1966. Så
just den dagen, just i de förhållandena var Anders kanske Sveriges bästa
stavhoppare (eller näst bästa efter Kjell Isaksson).
För att
ytterligare sätta lite perspektiv till 4.40 kan vi berätta att noteringen stod
sig som klubbrekord in till mitten av 1980-talet. Håkan Fjaestad höjde rekordet till som bäst 4.65 (1984).
Aktuell profil – för 25 år sedan
Anders
berättade att jag intervjuade honom en gång för 25 år sedan också. Där stod att
det bland annat att han var aktiv på stålstavens tid och han som bäst gjorde
4.30 med den. 4.40 var alltså med den moderna glasfiberstaven. Året därpå när
Anders skulle hämta staven som var förvarad under läktaren på stadion kunde han
inte hitta den. Den var försvunnen.
Här kan du förresten läsa
artikeln från Ossemellan 1994.
Annars är
Anders ganska nöjd med de 1.66 som han hoppade i stående höjd. Eller höjd utan
ansats som det kallades. En gren som Anders började med 1961, tack vare Kacke Karlberg Det var bara två
centimeter från det svenska rekordet. Och det näst bästa resultatet i Sverige
under tiden som grenen utövades. För grenen togs bort ner från det officiella
tävlingsprogrammet och har sedan dess mest utövas i kuriosasammanhang.
– Reglerna
för höjd utan ansats var tuffa. Det satt tre domare och kollade, en på vardera
sidan och en mitt fram. Det viktiga var att man måste stå helt stilla med
fötterna, även under hela ”ansatsen”. Man fick inte vinkla eller lyfta fötterna
under tiden man böjde knäna. Det skulle verkligen vara helt utan ansats.
Noteras kan
att IFKs Adam Linde 2017 hoppade en
centimeter högre. Han tog 1.67 på Veckans gren på Lidingövallen år 2017.
Men hur
började det då?
Det började med en motorcykelolycka
I dag fyller
Anders alltså 80 år. Men det var nära att han inte hade fått uppleva sin sjuttonårsdag. För
när han var sexton råkade han ut för en otäck motorcykelolycka.
Anders
vårdades på sjukhus i tre månader.
– J ag
väldigt mycket vikt i en ålder där vi som killar annars har bra muskeltillväxt.
En fysioterapeut fick mig att börja träna.
Det blev en
lång rehabiliteringsperiod.
Egen stavhoppningsanläggning
– Jag började
jogga, göra lite gymnastik och röra på mig. Akrobatik var roligt. Så när jag
blev lite starkare byggde jag en stavhoppsställning på tomten och hoppade nära
tre meter med en trästör. Stavhopp var ju kul!
Ryktet gick
förstås om den där ynglingen som hoppade stavhopp på tomten. Så en dag ringde
det på dörren där ute på Sjövik. När Anders öppnade stod det tre prominenta
herrar utanför.
– Det var
ordföranden i IFK Lidingö, Vallenchefen och en till.
Nisse Stigberg och Gösta
Grönberg övertalade Anders att på grund av skaderisken genast sluta hoppa på
tomten – på direkten – och istället komma ner till Lidingövallen.
Gusten Kvist
var en tidig tränare också.
Anders gjorde
även en stavhoppsbana i skogen nära Furutorp – mellan hundgården och
skjutbanan. Gropen fyllde han med sågspån från Canada Bygg.
”Gropen???”
och ”Vadå – sågspån?”, undrar du som läser det här.
Ja, på den
tiden fanns inte dagens moderna hoppmattor. Istället landade man i sand (den
som skulle hoppa fick själv se till att sanden var uppluckrad inför hoppet).
Gropen finns fortfarande kvar som ett slags ”fornminne”. Men ängen är numer
fylld med träd.
– När man ser
dem inser man att det gått ett par år…
Veterankarriär med svenskt rekord
1985 kom
Anders igång med en veterankarriär i höjdhopp. Det var 18 år efter det att han
lagt av. 18 år utan träning. Men 18 år som inte hade påverkat formen särskilt
mycket. Som 55-åringen hoppade han 1.65 och satte svenskt veteranrekord. Med
tre stegs ansats.
– Att jag
inte hade tränat så mycket under de åren gjorde inte så mycket. Jag hade ju
faktiskt inte tränat så mycket under min aktiva karriär heller…
Nu fyller Anders alltså 80 år. Vi
hyllar en av våra stora hoppare med bland annat 4.40 i stav (tia genom tiderna
i klubben), 1.93 i höjd (nittonde bästa resultatet utomhus) och 1.66 i höjd
utan ansats. Plus bland annat 1.65 i höjd och svenskt rekord som 55-årsveteran,
1.51 som 67-åring och senast 1.44
som 70-åring, vilket räckte till ett VSM-silver.
Janne
Åkerblom
