I dag har turen kommit att presentera Malin Otterling Marmbrandt. Malin är ni i klubben men är verkligen inte ett okänt ansikte. Hon har redan bott på Lidingö i tolv år och är gift med vår grymme längdhoppare Andreas Otterling.
Malin är förresten också en riktigt grym längdhoppare. Och trestegshoppare. Hon är åtta genom tiderna i Sverige i längd (6.59) och femtonde i tresteg (13.34). Dessutom innehavare av det svenska veteranrekordet i längd (6.39 i K35-klassen). Tre gånger har hon hoppat över 6.50 och i elva tävlingar har hon hoppat 6.40 eller längre. Tretton säsonger har hon hoppat över sex meter i längd, den första gången år 2007. De personliga rekorden är från 2019 (längd), 2017 (tresteg), 2021 (längd inne) och 2016 (tresteg inne).
Något SM-guld har hon faktiskt inte (ännu) i längd. Däremot två silver och tre brons ute, och fyra silver och två brons inne. I tresteg finns det ändå två SM-guld plus ett silver och ett brons ute och ett silver och två brons inne. Sexton medaljer på senior-SM alltså (om vi räknat rätt), plus ett gäng på juniorsidan också. I somras var hon fyra i längd (tappade medaljen i sista omgången…) och femma i tresteg.
Nu ser hon fram emot en framtid som Lidingöhoppare. Men vem är hon? Här får du veta mer.
Vem är du som idrottare?
– Jag är den envisa typen som aldrig ger upp. Träning är det bästa jag vet. Jag älskar tävlingspirr och att sätta personbästa.
När, var, hur och varför började du med friidrott?
– När jag var runt fem år började jag springa med min pappa som motionslöpte. När jag var sex år blev jag ”medtvingad” på en skoltävling av en lärare sett att jag var snabb. Jag vann tävlingen och tyckte då att det skulle vara kul att börja med friidrott, och året därpå började jag träna med friidrottsklubben i Enköping.
Vilken/vilka är dina främsta meriter – hittills?
– SM-guld, EM-deltagare och åtta genom alla tider.
Berätta om en tävling som du är extra stolt över och som du gärna skulle vilja uppleva igen!
– När jag vann min första SM-medalj i Eskilstuna 2007. Jag tog silver på samma centimeter som vinnaren och hoppade över 6 meter för första gången. Då var jag väldigt stolt, nöjd och lycklig (trots att jag precis blev snuvad på guldet ;-)
Vem är du när du inte idrottar?
– Då är jag främst mamma (till lilla Noah) och Andreas fru. Jag jobbar på Runners Store. Gillar att resa, fika och träffa vänner.
Vad har du för mål för 2024 och vad ser du fram emot som IFKare?
– Målet för 2024 är att fortsätta att utvecklas och att sätta personbästa. Jag vill vara med och slåss om medaljerna på SM och sätta klubbrekord :)
Jag ser fram emot gemenskapen i klubben och få hänga med alla sköna IFK-människor. Jag ser även fram emot att få tävla i samma klubb som min vän Sara.
