Hur gammal tror du att han var då när han startade en helt ny klubb? Tjugo kanske? Eller gick han på gymnasiet? Nä, där har du helt fel. Han var faktiskt bara 12 år gammal då och såg snart till att klubben dessutom blev medlem i Svenska Friidrottsförbundet. Rätt ska vara rätt. Han var alltså ganska driftig redan som liten parvel. Och det där med föreningsliv och styrelser, ja, det gått som en röd tråd genom hans liv.
Till Lidingö 1989
Toralf kom till IFK Lidingö i slutet av 1980-talet, först som projektanställd på Lidingöloppet inför det år som loppet fyllde 25 lopp och blev sedan anställd i friidrottsklubben där han har haft roller som ledare och tränare, träningschef, klubbdirektör och säkert en massa annat.
Tillsammans med dåvarande ordföranden Anders "Kullen" Havdelin såg han. också till att det hände en massa trevligheter. De var under många år ett starkt radarpar i köket och var de som själva lagade maten när klubben (fast det var säkert de två) ordnade ledarfester. För Toralf har ett väldit stort hjärta också, omtänksam som han är.
När du har läst så här långt har du kanske ändå inte riktigt koll på vem han är. För nu är det ett bra tag sedan han var riktigt aktiv i föreningen, även om är med på några hörn här och där. Men om du har varit på ett årsmöte under de senaste åren kanske det går upp ett ljus. För där är det ofta han som svingar ordförandeklubban. Och vem gör det bättre än just Toralf? För han vet verkligen hur ett årsmöte ska gå till, som den föreningsräv han är.
Ledare med uppdrag på klubbnivå, riksnivå, europanivå och världsnivå
Han är förresten ledamot i Riksidrottsförbundets styrelse i dag. Han har också varit ledamot i Svenska Friidrottsförbundets styrelse och i Europeiska Friidrottsförbundets styrelse och säkert en del andra styrelser med. Men ingen av de organisationerna ha han startat själv. Det kanske bara är IFK Loverslund.
Fast nu finns faktiskt inte IFK Loverslund kvar som förening. Den hade nog behövt en Toralf för att överleva. Själva underlaget för att ha en klubb där är väl ganska minimalt. Jag har inte ens lyckas googla upp hur många invånare samhället har i dag. De kanske flyttade allihop när klubben som Toralf bildade försvann. När nu det var. Toralf har nog koll. Ska påminna mig själv att fråga honom nästa gång vi ses.
Styrelser, utskott och arbetsgrupper har typ alltid varit en stor del av Toralfs fritid. Ja, nånting ska man göra av sin lediga tid. I dag har han uppdrag för både World Athletics (Internationella Friidrottsförbundet) och European Athletics (Europeiska Friidrottsförbundet).
En arbetsmyra
Men jag är förstås inte överraskad. Minns en gång när vi var på läger med klubben. Vi bodde en bit utanför Kalmar. Det var kanske inte så långt från Loverslund kan jag tänka även om det samhället ligger lite söder om Kalmar och vi bodde lite norr om (var det typ Ryssby eller nåt sånt, Toralf?). Fast det där har mindre betydelse. Det jag minns var att när vi andra – under icke-träningstid – spelade kort, vilade i soffan eller spelade Trivial Pursuit, ja då satt Toralf och skrev träningsprogram, artiklar till tidningen Friidrott eller rapporter för vad det nu kunde vara. En flitig myra.
Att han inte var med oss och gjorde saker som inte var lika produktiva var kanske tur för bröderna Håkan och Peder Fjaestad som var ena mästare på TP på den tiden. De vann för det mesta. Och det hade de nog inte gjort om Toralf varit med eftersom han redan då var full av kunskap om det mesta.
T.f. ordförande i Svenska Friidrottsförbundet
Efter åren på Lidingöloppet och i IFK Lidingö blev Toralf anställd på Svenska Friidrottsförbundet. Jag hade börjat jobba på reklambyrå och genom åren fick vi både ett och annat uppdrag från förbundet. Via Toralf såklart. På förbundet har han haft flera olika roller och varit både vice ordförande och tillförordnad ordförande. Och sen har han haft diverse uppdrag och de senaste åren exempelvis varit med och tagit fram förslag, utvärderat och genomfört den nya regionsfördelningen.
En Japanresa som satte sina spår
När vi var i Tokyo och tittade på VM 1991 diskuterade vi en del vad som var bra i arrangörsskapet och om det fanns nåt som man kunde göra bättre i framtida mästerskap. Det var ju då bara fyra år till det skulle vara VM i Sverige då Göteborg stod för värdskapet. De skulle ju vara kul att vara inblandad i det arrangemanget så klart. Jag var själv lite inspirerad av ett gäng japanska killar som då och då sprang på en läktare med en stor flagga. Det var nåt som höjde stämningen på läktaren och det där med att publiken skulle han nåt litet extra tyckte jag var viktigt. En annan sak som var cool var invigningen som förutom japansk dans och flera hundra klassiska trummisar bland annat innefattade ett ganska stort gäng fallskärmshoppare som skulle landa på arenan. Det blåste en hel del och jag tror att det var fler än en som landade utanför. Men spektakulärt var det.
För mig dröjde det till 1996 innan jag jobbade med ett internationellt friidrottsmästerskap (EM i Globen), men Toralf hade en roll redan i Göteborg 1995. Visst var det så att du jobbade med speakrarna då och servade dem med uppgifter, Toralf? Alltså ganska likt det jag själv har jobbat med som regissör för friidrottstävlingar i drygt 25 år.
Ansvarig för EM i Göteborg
Till Göteborg skulle Toralf återkomma. För när staden sökte EM 2006 blev han förstås inblandad. Någonting annat skulle förstås ha överraskat. Han blev ansvarig för kandidaturen och när staden sen tilldelas mästerskapet blev han anställd som generalsekreterare för hela klabbet. Och det ens innan grabben fyllt 40 bast. Men det är klart. Redan som 38-åring hade han en imponerande meritlista och en 16-årig organisations- och arrangemangserfarenhet sedan han startade IFK Loverslund.
EM-arrangemanget blev oerhört lyckat. Skulle ju förstås varit konstigt annars, men Toralf vid rodret. Jag fick själv vara en del av arrangemanget som regissör – eller event presentation manager som det så vackert heter – och fick på nära håll se vad Toralf åstadkommit. Det är typ ingen liten organisation man måste bygga upp.
Själva anställningen var i Göteborgs eventbolag Gotevent. Och där blev han kvar ett år efter EM-festen eftersom Göteborg även sökte inomhus-EM till år 2013. Jorå, den ansökan var också väl genomarbetad och Toralf & co såg till att staden även fick det arrangemanget.
Hjärnan bakom många IFK-arrangemang
Men det är inte bara superstora mästerskap som Toralf jobbat med. Han såg till att vi i IFK Lidingö tillsammans med Hammarby återupplivade gamla Collyspelen som på 1970-talet var den riktigt stora inledningen på utesäsongen och som vi arrangerade på Lidingövallen. På 1990-talet blev det i form av Back-on-track som varannat år var på Vallen, varannat på Enskede IP. Toralf höll i trådarna och såg till att det blev väldigt bra arrangemang på många olika sätt.
Jag har genom åren varit på otaliga planerings- och andra förberedande möten i syfte till att göra så bra arrangemang som möjligt. Det är i princip alltid Toralf som är ledare för dem. Där har jag lärt mig mycket om vikten av noggrannhet, förberedelser och informationsspridning.
Misstänker också att det var just Toralf som var drivande när vi i början av 1990-talet också bestämde att klubben varje år skulle arrangera en SM-tävling. Det blev veteran-SM, mångkamps-SM och inte minst ett terräng-SM, det senare på en tuff och utslagsgivande bana på Bosön.
Den egna idrottskarriären
Nu kan man ju tro att Toralf bara gör saker för att andra ska idrotta. Men att idrotta själv har han faktiskt också hunnit med. Ja, det är sant. Hans dygn har nämligen 32 timmar. Vete tusan hur det går ihop, men så är det. Hemma i Nybro var det judo, sen simning, brottning och basket som gällde. Och friidrott förstås.
Hans pappa var maratonlöpare med OS-meriter och även Toralfs brorsa blev löpare. Och Toralfs barnbarn har fina meriter som både löpare och tränare (du har kanske koll på Mölndals Alexander Nilsson?). Det ligger nog i släkten. Jag gillar ju också att Toralf också var löpare där 800m var specialdistansen. Perset är en lite bättre än 2:00.
Annars hade ju varit mycket mångkamp i tränarsysslan, där han bland annat varit coach för klubbens nu tillförordnade klubbchef Jessica Falkman, då med efternamnet Lindén.
På ett helgläger i Västerås gjordes det en stor grej av klubben när en ny löpare skulle presenteras som nyförvärv. Det visade sig vara Toralf. Så perset är väl satt med IFK Lidingölinne på överkroppen. IFK-shorts också, misstänker jag.
Teknisk direktör i Huddinge
Rent yrkesmässigt är det inte längre idrott som gäller. Sedan snart tio år jobbar Toralf i Huddinge kommun, nu som teknisk direktör och tidigare som kultur- och fritidschef. Ja, i den rollen ingår förstås idrotten. Föga överraskande kanske man kan säga.
Tracks
Toralf har som sagt koll på det mesta. Jag blev heller inte så förvånad över att han hade listat precis det jag frågade honom om. Det här jag någon gång under tidigt 1990-tal frågade honom om han kunde skriva första artikeln till det blivande artikelserien Tracks i vår klubbtidning Ossemellan.
Jag hade en idé om att några klubbmedlemmar i olika artiklar skulle få ranka de tio bästa idrottsplatserna de hade varit på. Idén kom lite av radioprogrammet Tracks som spelade de populäraste låtarna och eftersom tracks även betyder löparbana, ju, du hajar tankegången där.
Vem skulle jag fråga först om inte Toralf. Och visst, han hade full koll på samtliga idrottsplatser han någonsin hade varit på. Och att ta fram hela listan, med datum för första besöket, tävlingen eller träningspasset där kanske var några timmars arbete, men det var förstås inget som Toralf räddes för. Knappast var det några stora problem att välja de tio främsta heller. Minns jag rätt att det var Stockholms Stadion du rankade som etta, Toralf?
På läktaren i EM i München
Apropå stora tävlingar och imponerande stadionbyggnader åkte jag i somras till EM i München. Tack vare lite fina kontakter (tack Karin och Staffan) fick jag några gånger komma in på VIP-delen av läktaren. Naturligtvis var även Toralf och hans fru Anna på plats. Det hör liksom inte till ovanligheterna att man stöter på honom på olika platser i världen. I alla fall inte om det är friidrottstävlingar av hög kvalitet där.
Ett par veckor senare var jag i Brüssel för att titta på Diamond League-galan där. Och gissa vem jag träffade där! Nu visste jag förstås att han var där eftersom hans fru Anna jobbar i just Brüssel. Så dagen efter galan blev jag bjuden på en fin middag hos dem i Annas lägenhet. Tack! Gott och trevligt som vanligt. Du är en mästare i köket också. Nästa middag är på mig, det är dags att jag bjuder tillbaka. Dessutom fyller du ju nu 60 år, Toralf. Jag hör av mig så bokar vi nåt. Grattis på dagen förresten!
Janne Åkerblom
