Tommy var en förebild på många sätt. En tuffing med en inställning till idrotten som att man aldrig ska väja för något som verkar jobbigt. En landslagslöpare från kolstybbsbanornas förlovade tid. En anekdotberättare. En löparskoförssäljare med halva Sverige som hemmamarknad. En korträv som vann fler whistpartier än någon annan jag känner.
Tommy var en filur. En hjälte. Ett föredöme. Han var en sån som kunde finta bort oss adepter med en backhandsundanläggning i en lika snygg som oväntad pingisfint. Och även om han var drygt 25 år äldre än oss som var födda i början på 1960-talet så hängde han lätt med på distanspassen långt efter det att han passerat 40.
Tommy älskade idrott, inte minst löpning. Han hade själv en karriär som sånär förde honom till OS i Tokyo. Han var den som gjorde IFK Lidingö till en av Sveriges bästa medeldistansklubbar under 1960-talet med löpare som Classe Ahl, Sten Jonsson och Affe Björkman. Sen blev han tränare; en tränare som sprang intervaller med sina aktiva, för löpare som bröderna Lagercrantz, Tommy Lundquist och Jonas Eriksson. Och sen för den generation som jag ingick i.
Tommy skjutsade oss runt om i landet till läger och tävlingar. Minns speciellt när han körde mig och Lars-Göran Petersson till Kalle Anka-finalerna i Karlstad 1976. Görre vann finalen på 1000m och efter prisutdelningen bar det av hemåt på vägar som Tommy kunde utan och innan. Det gick undan. För Tommy skulle hem och rösta innan vallokalen på Lidingö stängde.
Han lärde oss var i Sverige man skulle sommarträna för att bli riktigt bra. I Vålådalen förstås. På Gunders mosse. Längs med Nulltjärns sandstränder. Upp på Ottfjällets topp. På långa distanspass till de smaragdgröna Blanktjärnarma. Eller backträning i elljusspårets 200m-backe.
Under de senaste åren då Corona minimerade möjligheterna att träffas så sågs vi inte lika ofta. Men ett par gånger var vi som tränade med Tommy och Janne Karlsson ute och käkade tillsammans med dem. Nu kommer vi inte att kunna göra det fler gånger, inte med Tommy vid bordet i alla fall, mer än som minne och samtalsämne. För nu har han sprungit vidare.
Tommy, jag kommer alltid att sakna dig.
Vi som var med kommer alltid att sakna dig.
Tack för att vi fick lära känna dig!
Janne Åkerblom
PS. Vi återkommer med mer om Tommy och hans gärningar för klubben.
