Nej, det var inte Simons dag. Det blev ingen finalplats på 3000m hinder i EM i München. Inte ens IFKarnas hejarop framför teveapparaterna hjälpte.
Förutsättningarna var annars goda. För det första av de två försöksheaten gick inte alls så fort som man kunde tänka sig. Så när Simon startade i det andra kunde det räcka med att vara typ bland de åtta främsta och springa på en tid kring 8:33 för att gå till final. Eller ännu hellre ta en av de fem direktkvalificerade första platserna i heatet.
Simons taktik var som så ofta tidigare att springa progressivt, det vill säga att låta andra halvan av loppet gå fortare än första. Nu gick också hyfsat snabbt i början, men fältet blev utdraget och halvvägs var det långt ifrån säkert att andra heatets löpare skulle kunna stjäla samtliga platser att-gå-vidare-på-tid från det första. Så nu gällde det att ligga ut på under andra halvan. Inte minst för den vi hejade allra mest på.
Men när det var tre varv kvar och dags att avancera svarade inte kroppen. Istället tappade Simon och framförallt vid hinderpassagerna och vid vattengraven tappade han meter på de andra. Det stämde inte.
Nej, det var alltså inte Simons dag. Värmen tog ut sin rätt för många löpare och även om Simon nu var långt ifrån både pers och vidareavancemang var det flera löpare med ännu bättre pers/årsbästa som inte heller gick vidare och som även var efter Simon i mål.
Som tur är kommer det fler mästerskap och vi önskar Simon all lycka till framöver.