I en artikel från i går konstateras att det var en PB-kross-afton på FGP Sollentuna under söndagskvällen. Och det kan man verkligen konstatera. Bland annat noterade ju Olof Silvander sin första tid under drömgränsen 9:00 på 3000m hinder.
Men det vi här väljer att lyfta upp lite extra är killen som lite i skymundan och i kölvattnet på de (just nu) något vassare löparna rullade in som tia i C-finalen på 1500m. Han var visserligen bara tia i loppet, tio sekunder efter segraren i mål och var ”inte ens” under fyra minuter på den kanske mest klassiska av klassiska löpdistanser.
Så varför väljer vi då att lyfta det här lite extra? Jo, häng med här:
Ludvig Johansson har under flera år slitit, tränat på bra och kämpat hårt under ledning av coach Malin Sundström. Men de där riktiga resultaten har låtit vänta på sig. Ja, tills nu då.
För den närmaste omgivningen var en klar höjning av resultatstandarden förväntad – han har tränat på bra, även om vintern innehållet en hel del rehab- och alternativ träning – men knappast någon, varken träningskamraterna, coachen eller ens Ludvig själv, kunde ha föreställt sig det lyft som genomfördes under söndagskvällen. För det var sannerligen något alldeles extra.
Ludvig placerade sig själv i svansen i det 14 man starka fältet och vi som satt på läktaren förstod snart varför när vi sneglade på mellantiderna. Det gick fort. Ja, rent av vansinnigt fort. I alla fall för en löpare som tills innan han lite senare skulle passera mållinjen hade dubbla personliga rekord både ute och inne på 4:17.45. Men han släppte aldrig de framförvarande helt och när två varv återstod började han istället att plocka någon placering.
Man kunde ju förstås tänka sig att Ludde hade överskattat sina krafter och att han skulle tappa tempo rejält, men så var det sannerligen inte. Han fortsatte att springa bra och att det skulle bli ett nytt prydligt personligt rekord – ja, rent av en PB-kross – stod snart klart. Men vad skulle tiden bli? Under 4:10 kanske? Eller rent av 4:05? Ludde sprang med ett löpsteg som vi aldrig tidigare sett honom använda. Det var kraftfullt. Det var vägvinnande. Och det gick fort.
Och han mattades inte nämnvärt.
På upploppet plockade han ytterligare någon löpare och blev omsprungen av någon annan, men vad gjorde det. Tiden i mål var 4:00.50. FYRA NOLL NOLL! Bara halvsekunden från drömgränsen.
Man kan förstå att han var grymt nöjd, superglad och nästan självlysande efter loppet.
Och vad var det nu det personliga rekordet löd på innan? 4:17? Ja, fyra å sjutton. PB-kross. Precis. PB-kross utan dess like. Ja, den allra största man kunde tänka sig. Sjutton sekunder! På 1500 meter! Han har alltså sprungit varje hundrametersdel mer än en sekund snabbare i snitt än vad han någonsin tidigare har gjort. Gör om det, den som kan!
För jämförelsens skull kan man tänka sig att den 2.00-hoppare i ett svep ökar sitt höjdpers till 2.13, att en 8-meterslängdhoppare plötsligt seglar i väg till 8.52 eller att en 10.00-sprinter sänker sitt 100m-pers med 66 hundradelar ner till 9.34.
Men Ludvig Johansson upphör inte att överraska. Kanske kan han plocka ytterligare 17 sekunder i nästa lopp?
Så vad sägs om att sikta på 4:43 näst gång, Ludde?
Resultatlistan i FGP Sollentuna, söndag 13 juni 2021
