När Leif Robertson utsåg till hedersmedlem på årsmötet 17 mars uppstod frågan ”Vem ska skriva om Leffe?”.
Vi kände att Leffe liksom inte vem som helst och att det inte duger med en vanlig artikel. Nej, det här krävde både eftertanke och något extra. Något till lika delar insiktsfullt och kärleksfullt. Så vi bad en av Leffes tidigare aktiva skriva. Och det är verkligen inte heller vem som helst, utan klubbens yrväder och sjukampsdrottning.
Så här är Nadja Casadeis hyllning till hedermedlemmen Leif Robertson:
Jag stod på Biltema och fingrade på en burk med färg när jag nåddes av nyheten att du blivit vald till hedersmedlem i IFK Lidingö. Och jag tänkte direkt att det inte kunde stämma, du har väl varit hedersmedlem länge?
Så var det inte och jag känner att det är på tiden och att du är mer än värd denna uppskattning. Att jag känner så är kanske inte så konstigt eftersom du är den jag finslipat nästan hela min vuxna
idrottskarriär tillsammans med. Jag är partisk, det vet jag. Men jag kan också se varför du betyder så mycket för klubben. Jag kan se att klubben har mått bra av din ändlösa kärlek till friidrotten och idrotten i stort. Jag kan se att de också har känt din värme och glädje inför dagarna på både Bosön och Vallen och timmarna tillsammans med atleter på alla nivåer. Jag förstår att de har märkt ditt engagemang i frågor som rör föreningen och att du alltid haft det bästa för den i tanken. Jag har många gånger undrat hur du har orkat bry dig så mycket men jag har förstått att du sett en helhet istället för delar, där alla delar varit lika värdefulla och viktiga. Kanske är det därför både föreningen och människor som träffar dig känner sig sedda och betydelsefulla?
När jag tänker på dig och det idrottsliga jobb vi la ner tillsammans sticker det till i näsan nästan direkt och det bränner bakom ögonlocken. Jag blir nostalgisk, blödig och väldigt tacksam. Jag blir tacksam eftersom det inte är en självklarhet att få möjlighet att samarbeta så nära och intimt och proffsigt med en tränare. Att vara tränare kostar tid och kräver prioriteringar. Och ett stort tålamod. Jag kan tänka mig att du vill säga emot nu, säga att det inte känns som att det ”kostar” något utan är något man är glad att få vara med om. Precis som du försökte lära mig att man inte åker ”ifrån” saker och platser utan ”till något”. Din positivitet och ditt sätt att resonera har alltid skänkt mig mängder av hopp. Det är en stor del i varför jag ser dig som en av de bästa tränare och människor jag har träffat. Förmodligen är begreppet ”bra tränare” mycket individuellt eftersom vi atleter ofta behöver olika ingångar, bemötande och kunskaper för att trivas men för mig var ditt sätt att vara jackpot.
Jag beundrar att du förutom din entusiasm alltid var otroligt påläst och intellektuell. Du hade alltid svar på varför vissa övningar skulle göras och varje argumentation tog du med ro och ett stort leende. När vi körde fast någonstans kom du med lösningar och när jag var missnöjd och gnällig mötte du mig med förklaringar, fakta och alternativ. Du var alltid prestigelös och såg till att jag hade de allra bästa förutsättningarna för att utvecklas inom sjukampen. Behövde jag träna med någon annan i spjut än dig, då var det inga problem – det löste du! Ville jag träna vissa pass med särskilda personer var det lugnt, det gick att lösa. Allting gick alltid att lösa. Och det var högt i tak. Detta höga tak som gjorde att jag vågade uttrycka vad jag kände, vad jag var rädd för, vad jag inte ville göra men visste att jag behövde göra. Det är en stor gåva att ge en annan människa utrymme att göra fel och testa sin förmåga utan att behöva vägas och mätas.
Alla dessa gånger du aldrig lämnade mig eller vek av från vår väg. Så många skador genom åren där du bergfast och bestämt har stått kvar och menat att ljusningen kommer. Så många gånger du hade kunnat tröttna och hitta på något annat att göra. Men för dig har det liksom handlat om något annat än resultat, även om de också såklart har varit roliga. Bara du själv kan svara på vad det egentligen har handlat om. Jag kan bara gissa och vara glad att jag fick vara en del av din tid som coach.
Förutom mig så har jag har också sett att du har gett detta till fler personer. Det är många i IFK Lidingö som har fått äran att träna för dig och det är så vackert att klubben visar sin uppskattning idag. Det har liksom aldrig bara handlat om en individ utan om ett sätt att tänka om och bemöta andra människor. Det har handlat om förening och gemenskap mitt i allt det individuella. Det har handlat om allas lika värde och lekfull men seriös idrott.
Med de orden vill jag önska dig stort grattis till den fina utmärkelsen och jag vill återigen tacka för allt som du har gett mig. Du är fantastisk!
Nadja Casadei