Hur du tyckte att loppet var?
– Det var ett otroligt tufft lopp i Västerås. Riktigt stark vind gjorde att ena långsidan blev riktigt riktigt tung, samtidigt som den andra långsidan blev med stor skjuts. Sedan måste jag vara ärlig med att jag hade en del problem med att hitta rytmen i förhållande till några killar jag sprang med. Det blev en del tjuv-rackarspel med spurter, armbågar och därmed ojämnt tempo. Jag hade ställt in mig på att försöka gå in i ett monotont modus av att springa utan att tänka, men det blev en omöjlighet i den mer intervall-betonade löpningen som blev. Det var en tuff dag för huvudet just för att det inte gick att komma in i något flyt vilket jag hade förhoppningar om, så jag är otroligt stolt och glad över att jag gav mig den på att fortsätta springa fast hjärnan var rätt redo att stiga av banan.
Fanns mer att ge? Och gav det här med banlöpning mersmak?
– Jag hade väldigt mycket respekt för 25 varv på bana innan detta premiärlopp, och jag måste erkänna att jag har ännu mer respekt nu efter. Det är en otroligt speciell och tuff utmaning både för fysiken och psyket. Jag har en inre känsla av att jag inte fick ut allt jag hade i mig i och med den ojämna resan jag hade, och jag är sugen på att ge det ett till försök för att se om det finns mer att kräma ut!
Och nu du ser fram emot SM i Uppsala där det också blir 10 000m?
– Det är med skräckblandad förtjusning som jag anmäler mig till SM. Jag sprang sista 3 km i Västerås med tankarna om att jag aldrig någonsin skulle göra detta igen, och nu sitter jag här anmäld till SM... Är man tävlingsmänniska så är man, och jag tänker inte låta denna spännande utmaning glida mig ur fingrarna! Jag är alldeles för nyfiken och utmaningssökande för att inte ta chansen. :)
