Landslagsmannen och häcklöparen Per-Olof ”Pelle” Swartz avled den 14 mars, 87 år.  Han sörjes närmast av hustru Marianne, barn, barnbarn och även barnbarnsbarn. Han var medlem i IFK Lidingö Veteranklubb.

Pelle var en av unga intresserade friidrottare som kom fram på 1940-talet när IFK Lidingö friidrott sakta började växa sig stark igen med andra namn som Lars Broander, Lars Sundqvist, Lars Warberg, Lage Ekbohm och med Kacke Karlberg som målspruta i ledningen. Han har själv berättat att friidrottsintresset i unga  tonåren sammanföll med Hägg och Arne-galorna på Stockholms Stadion. Han inledde sin friidrottskarriär som höjdhoppare, där han som bäst nådde 1,80.

Landslagsman

Att häcklöpning senare blev hans specialområde berodde på en slump. Det saknades en häcklöpare vid den årliga friidrottsmatchen mot Kronoberg på Lidingövallen, och Pelle ställde upp. Inga stora tider omedelbart, men år 1952 kom han tvåa på 400 meter häck på junior-DM med tiden 56,5.  Därefter blev han uttagen till juniorlandskampen mellan Sverige-Norge-Finland, där han tog en tredjeplats.

Året efter fick han lite oväntat genombrott på den kortare distansen 110m häck, där han kom tvåa på 15,0 efter Ragge Lundberg (också stavhoppare) och slog alla tre finländare.

Men den längre distansen passade 400m häck passade dock Pelle bättre, då han var för osnabb på 100 meter. Under Lidingö-sejouren uppnådde han som bäst 53,5 (med manuell tidtagning). Senare, när han gått över till Studenterna (lockad av dåvarande ledaren Bosse Aggeborn) nådde Pelle som bäst 14,9 på 110 m häck och 52,6 på långa häcken. Pelle tillhör kretsen av friidrottens stora grabbar.

Civilt var Per-Olof Swartz läkare  med tjänstgöringar i Göteborg samt på Sabbatsberg och Serafen i Stockholm. Vid sin första anställning var han med om att förlösa en fembarnsmamma i Falun, där bara ett barn överlevde den första tiden.

Vi minns Pelle som en äkta IFK:are.

Text o foto: Lars G. Lindström