Men så har det inte alltid varit.

År 2007 var det en hårsmån från att vi hade förlorat den då 71 år gamla klassiska platsen där historia skrivits hundratals gånger, mjölksyran sprutat och tusentals, kanske tiotusentals Lidingöbor har provat på friidrott för första gången.

Då, 2007, klubbade nämligen kommunen igenom ett beslut om att friidrotten skulle flytta sin verksamhet till en högst osäker tillvaro och ny arena som Djurgårdens fotboll planerade ute på Bosön.

Efter att ha vänt ut och in på alla möjligheter, diskuterat, protesterat och dragit igång ett upprop kring folkomröstning om Lidingövallen så förstod till slut de då styrande politikerna att det där, ja det var ett helknasigt beslut som de var tvungna att riva upp.

Så friidrotten på Lidingövallen fick vara kvar.

Men vi förstod också att om vi skulle värna om vår plats så behövde vi vara en större klubb, med större verksamhet, fler aktiva, fler träningstimmar, fler tävlingar och bättre utnyttjande av Lidingövallen. Det blev början på en resa mot att IFK Lidingö Friidrott blev vad den är i dag – en av Sveriges största friidrottsklubbar, med en verksamhet som andra sneglar avundsjukt på.

Om den här resan kan du läsa i ett längre reportage på sajten Löparlivet där vår tidigare ordförande Curt Högberg intervjuas.

Läs hela artikeln här. Den innehåller många saker som är bra att veta för dig som är lite intresserade av hur klubben har växt och vilka svårigheter och möjligheter vi har haft genom åren. Till exempel

• Friidrottsgymnasiets tillblivelse på ön
• IFK Lidingö Friidrott på 1980-talet
• Hur en ”löparskatt” skulle tas ut på varje deltagare i Lidingöloppet och andra långlopp
• Hur viktigt ungdomsverksamheten är för svensk friidrott och svenska friidrottsklubbar
• Hur IFK femdubblade sin verksamhet och växte från 300 till 1500 medlemmar på ett par år
• Idrottens roll i samhället
• Lidingöloppets Cross Country Conferens (XCC)