Hur började din ”gulddag”? Hur laddade du upp under dagen?
– Då min tävling inte startade förrän kl. 16.00 blev det en lugn morgon och förmiddag ”hemma” i den lägenhet vi hyrt. Vi åt en ganska tidig lunch i lägenheten innan vi tog oss till stadion, där det skulle vara lagfotografering med övriga svenskar kl. 13.00. Därefter gick jag och vägde in min diskus, vilket skulle ske senast två timmar innan start. Slappade därefter ett tag i min ensamhet på en stavhoppsmatta som fanns tillgänglig på uppvärmningsytan. Då jag kände att nervositeten kom krypande valde jag att gå upp på läktaren och sätta mig med familjen ett tag istället. Därefter gick jag strax innan kl. 15.00 på nytt ner till uppvärmningsytan och började jogga, stretcha och göra lite löpskolning. Avrundade detta med ett obligatoriskt toalettbesök, precis som många av mina konkurrenter. Kl. 15.15 var det dags för calling och därefter fick vi gå ut på arenan 15.30.
Hur kändes det på inkastningen och under uppvärmningen?
– När vi kom ut på arenan fanns inga diskusar tillgängliga, så vi fick börja med att "torrdrilla" i ringen. Jag upplevde att underlaget var lite annorlunda, men känslan var god. Därefter hann vi få två uppvärmningskast var med diskus. Jag brukar normalt välja att göra minst ett stående kast, men hoppade över det och gick direkt på rotation. Det första kastet fick jag överdrag på, vilket gjorde att jag kastade utanför sektorn. Det andra uppvärmningskastet var heller inte bra. Diskusarna kom in till arenan i omgångar, men min diskus dök aldrig upp. Det visade sig att den inte blivit godkänd, då ett av de mått de kollar var 0,5 mm för litet. Det störde mig lite och det tog ett tag innan jag hittade en annan diskus, som kändes lika bra i handen.
Shit, vad jobbigt... Det var en tysk tjej som bjöd på tufft motstånd. Hon ledde efter den första omgången. Vad tänkte du då?
– Bianca från Tyskland öppnade med ett kast 41.01 och jag tänkte egentligen hela tiden att det var inom räckhåll för mig bara jag fick på ett OK kast. Jag hittade ingen riktigt bra känsla i inledningen av tävlingen, vilket förmodligen berodde på nervositet. Jag valde därför att rotera mycket utanför ringen mellan mina kast och tänkte samtidigt att jag inte skulle tänka så mycket utan mest satsa på fart.
Och så i femte fick du på ett riktigt bra kast och gick upp i ledningen. Hur var det att vänta på hennes sista kast?
– Det var såklart nervöst. Det känns som att det är ganska stor skillnad på att komma etta istället för tvåa.
Ja, det kan man ju förstå! Hennes sista landade också en bit efter 40m-linjen. Hur när nervös var du under mätningen av det?
– Jag satt lite dåligt till för att själv se exakt var hennes kast landade, men såg att det var bra. Dessutom märktes det på medtävlarnas reaktioner och jag tyckte även att speakern pratade om att det var upp mot 42 meter. Det var såklart riktigt skönt när ”bara” 41.02 kom upp på tavlan.
Tyskan ökade alltså, men bara med en cm. Och guldet var ditt. Härligt. Förra året blev du mamma. Hur mycket har du tränat och har VM varit ett mål hela tiden?
– Ja, i maj 2017 blev jag mamma till Jonatan. Det tog ett tag innan jag kom igång med träning och när jag väl startade upp tog jag det väldigt lugnt. Någon gång i november bestämde jag mig dock för att veteran-VM skulle bli säsongens mål. Kände att jag behövde en bra morot för att komma igång ordentligt med träningen. Från november och framåt har jag nog tränat i genomsnitt cirka fyra (relativt korta) pass/vecka.
Och framåt då? Det blir VM i Göteborg 2022. Visst är du med då också?
– Har inte riktigt bestämt mig för vad jag ska ta sikte på härnäst, men tycker om att ha mål för min träning. Jätteroligt att Göteborg fick VM 2022 och det är nog ganska troligt att jag är med då också.
Det ser vi framemot. Tack för ett superfint år med VM-guldet som topp förstås. Och än en gång stort grattis från hela IFK Lidingö!
