I dag är det en alldeles speciell dag för oss IFKare. Vi blir 85 år! Det var nämligen den 14 december 1932 som IFK Lidingö bildades vid en samling i Lidingö läroverk inför en fullsatt aula. Jag tänkte uppehålla mig vid denna händelse liten stund och ge en bakgrund till den förening vi är i dag – en av Lidingös äldsta vid sidan av Lidingö Skytteförening och Lidingö Golfklubb.

Mötet där hade föregåtts av långa förhandlingar under stor del av 1920-talets senare hälft, huvudsakligen mellan de två dominerande föreningarna Norra öns Lidingö IF och den största på södra ön IK Vale.

    Lidingö IF var främst en bollklubb, duktiga i bandy och spelade tidvis i näst högsta serien. Klubben hade också skidor och simning på programmet och var djupt förankrad med Samskolans idrottsförening. Höganloft (senare Hemvärns-gården) i Kyrkviken var föreningslokal där man höll sina föreningsmöten och träffar.

    IK Vale var en mer renodlad arbetarklubb med säte i Skärsätra skola och delvis i Brevik. Klubben hade friidrott, cykel, boxning och skidor på sitt program. David Andersson, en handlare i Brevik, var dess förste ordförande.

Det fanns också en del andra mindre klubbar, som Framåt med skidor, Skärsätra bollklubb och Lidingö Boxningsklubb

Gemensamt för alla var att det i stort sett saknades möjligheter att bedriva aktiv idrott på ön. Det inte fanns någon riktig idrottsplats. Den enda var dåvarande läroverkets sandplan, där det också fanns en hundra meters kolstubbsbana och en hoppgrop. Bandy spelades på Stockby- och Kottlasjöns isar och på Kyrkviken när den låg. Detta gjorde att allmän idrott, som den hette, hade Östermalm IP som sin träningsbana och simning bedrevs dels i Gåshaga kallbadhus men också i Stockholms simhallar. Skidåkning hölls dock på ön, och 1920 och åren närmast därefter, arrangerades stora vinterspel i Gåshaga med såväl svenskt, finskt och norskt deltagande.

I mitten på 1920-talet började Lidingö kommun att aktualisera frågan om en riktig idrottsplats, och klubbarna drev på. Man tittade på olika områden som Baggeby, Södergarn och Kyrkviken.

   Den 14 april 1923 höll Lidingö IF sitt tionde årsmöte, och trots avsaknaden av idrottsplats hade föreningen som från starten 1913 hette Thule IF, vuxit från ett tiotal pojkar till nu 150 medlemmar med bandy, friidrott, skidåkning och simning på programmet. Klubbens ordförande och starke man Holger Andersson, ansåg att klubben och idrotten på ön var styvmoderligt behandlad.   

Det fanns goda skäl till att öns klubbar nu ville gå samman. Idrottsplatsfrågan gick ganska trögt. Staden hade 1929 tillsatt en Idrottsplatskommitté som stakat ut ett område vid inre Kyrkviken som en tänkt idrottsplats för ön idrottsmän. Men sen hände inte mycket. En annan orsak till samgående var att vissa klubbar fått ekonomiska problem, att stridigheter förekom mellan norra och södra ön men även flykten av bra idrottsmän från ön till Stockholmsklubbar. 

En av initiativtagarna till att bilda en enda stark idrottsförening i Lidingö var

LIF:s Holger Andersson. Han fick med sig IK Vales starke man David Andersson, och lidingöbon Hugo Johansson, som drev en framgångsrik Sportaffär i Stockholm. En annan förkämpe var Gösta Settergren från Brevik som öppnade mötet i läroverket. Till ordförande för mötet valdes den kände idrottsledaren, kapten Ernst Killander, som i stort bara hade en enda fråga att hantera: bildandet av en enda idrottsförening och få slut på stridigheterna mellan norra och södra ön. 

   Det blev också resultatet av kvällen. Den nya idrottsföreningens namn blev Idrottsföreningen Kamraterna, Lidingö som krets nr 54. Slagordet under kvällen var ”Bliv kamrat”.

   Den förste som blev medlem var fotbollsbacken i Lidingö IF Fritz Lundberg, som kastade upp en krona framför interimskassören Olle Kvist, med orden ”Jag ska bli den förste”. Till ordförande i interimsstyrelse valdes Hugo Johanson, vice ordförande var Paul Sköld, sekreterare Holger Andersson, kassör Olle Kvist och intendent Eskil ”Esse” Johansson.

Det skulle dröja ytterligare fyra år innan Lidingövallen kunde invigas den 19 juli 1936 med nationella friidrottstävlingar och en fotbollsmatch mellan IFK Lidingö och Norrtälje. Då var jag ett halvt år gammal. Men med min pappa Gunnar Lindström löparkompis med Lidingö-Lasse Larsson, som båda gick från Vale till den nybildade föreningen, känner jag mig nästan född in i denna klubb som gett mig så mycket glädje under årens lopp.

Lars G. Lindström