– Men vi tränade faktiskt i stort sett varje dag, säger Leo.
– Ja, vi gick upp tidigt, före klockan sju, och sprang. Då skulle det inte vara så varmt som senare på dagen, förklarar Luca.
– Fast det var riktigt varmt ändå, fyller Leo i.
– I Tokyo sprang vi bland annat i The Imperial Palace Gardens.
Jag träffar dem på Lidingövallen måndagen drygt två veckor efter JSM/USM15 för att förstå hur det ändå kunde gå så bra under mästerskapet med tanke på den långa tiden så långt borta i Asien, den långa flygresan hem och den korta – nästan helt uteblivna – tiden för att trolla bort jetlagen.
– Vi sov nästan hela resan hem, så det hjälpte ju till, menar Leo.
– Och jag hade någon extra dag för att komma i fas med tidszonerna, säger Luca.
Väl hemma var det alltså Leonardo som var först ut med att springa sitt första av två lopp under JSM19. Det var hinder på programmet. Visserligen var det bara tre startande så det luktade medalj lång väg redan innan startskottet small av.
Leo gjorde ett riktigt bra lopp och var mindre än fyra sekunder från favoriten och segraren Samuel Berhane. Leo belönades efter det med att få göra sitt första landslagsuppdrag redan helgen därpå, när han fick representera Sverige i Nordiska juniormästerskapen som avgjordes utanför Köpenhamn i Danmark. Där blev han sexa på 3000m hinder.
Men innan dess sprang han även 5000m i JSM19 där han blev sjua. Det var på söndagen, två dagar efter hinderloppet. Samma dag sprang även Luca långt, men i P15 var den långa mästerskapen 2000m. Här hade IFK Lidingö en vass kvartett och kanske kanske kunde det blir flera medaljer till klubben. Nu blev det bara en och kanske lite överraskande var det just Luca som var bästa IFKare och tog bronsmedalj.
Varsin JSM/USM15-medalj till bröderna Garavini alltså. Ingen dålig utdelning efter den där Japanresan alltså. Kanske nåt för andra att ta efter?
/Janne Åkerblom
