Det visade sig att det var lite sämre än befarat. Knät gjorde ont och en undersökning visade att menisken hade fått sig en törn. Coach Robert Eliasson och Johanna fick beskedet att det behövdes opereras. En operation som genomfördes på förmiddagen förra fredagen.
Ett par timmar senare dök Johanna upp på IFK-galan. Med kryckor. Med knät i bandage. Och med en rejäl dos smärtstillande. Hon kunde meddela att hon var nyopererad (vilket alla med önskvärd tydlighet kunde se) och att menisken var sydd.
– Det är en rehabtid på ungefär ett halvår, sa hon när hon blev intervjuad av Jessica Falkman i samband med att hon fick krycka sig fram och ta emot ett av flera priser för 2023 års insatser i IFK-dressen.
Johanna fick ta emot utmärkelser för att ha tagit SM-medalj (brons på inne-SM) och klubbrekord (4.03) och dessutom ”Hanen” för 2023 års bästa kvinnliga seniorprestation i IFK Lidingö.
Vi var förstås alla oroliga för hur det gått för Johanna och även om vi fick veta lite på IFK-galan vill vi veta mer. Så vi bad att få göra en lite längre intervju med det nyskadade stavhoppsesset.
Hej, Johanna! Vilken jämrans otur. Du skulle ju åkt till Karlstad och vara med i ISM i helgen som var… Vad var det första du tänkte på när du kände att du landade lite väl snett?
– Efter tävlingarna helgen innan kände jag att jag börjat hitta tillbaka till känslan från förra året så jag hade sett fram emot att hoppa högt på denna tävling. Tyvärr hittade jag inte rätt i ansatsen och efter det där sista hoppet var jag bara besviken att jag inte lyckades komma upp på de höjder som jag ville men tänkte att jag ändå hade tre tävlingar kvar innan ISM. Det var först när jag gått tillbaka och satt mig och sedan skulle resa mig som jag märkte att jag skadat knät och inte kunde gå.
Sen fick du komma till läkare. Vad var det första utlåtandet?
– Jag blev undersökt på plats i Sätra och då var det mycket som ändå tydde på att det kanske inte var så farligt. Men eftersom det inte blev bättre fick jag tid hos läkare på måndagen och då var beskedet att det kunde vara allt från väldigt illa till inte så illa så jag fick en akuttid till MR.
Och hur tänkte du då?
– Jag bestämde mig för att utgå från att det inte var någon fara ända tills motsatsen blev bevisad, vilket den tyvärr blev. Jag var ganska beredd på att det nog skulle bli operation men just när jag fick beskedet kändes det väldigt jobbigt. Läkaren ringde under stavträningen så jag gick och körde lite räck och ringar när jag var klar med att tycka synd om mig själv. Jag tänkte att om jag nu ska bli svag i benet kan jag åtminstone ha kvar några muskler i armarna.
Sen blev du opererad på fredagen. Gick operationen bra?
– Jodå, jag sov som en stock men jag får väl lita på läkarna som sa att allt gått bra. De lyckades i alla fall sy ihop menisken istället för att behöva klippa bort den så det var vi alla väldigt glada för. Har fått fantastiskt snabb och bra vård från första läkarbesöket till att fyra dygn senare vara färdigopererad, så jag tycker allt har gått toppen hittills.
Det kommer att dröja innan du får hoppa igen. Är det sex månaders rehabtid innan du börjar få belasta knät lite hårdare?
– Vi får se lite hur det går framöver. Första läkarbesöket när han presenterade olika scenarion trodde han på sex månader innan jag är tillbaka och hoppar om menisken skulle sys. Sen efter operationen hörde jag något om 4-6 månader så om jag fortsätter fråga är jag säkert nere på 2-3 månader snart. Nej, men jag är inställd på att det kommer ta lång tid innan jag är helt tillbaka och får försöka känna efter när det går att börja hoppa lite, först ska jag bara lära mig att gå igen.
Då lär det knappast bli någon utesäsong för dig i år?
– Målet är att komma tillbaka till slutet av utesäsongen men jag förväntar mig inga stordåd förrän jag vet hur det går med rehaben. Om inte annat får det väl bli en satsning till ett stillastående Castorama på Vallen.
Men du har bestämt dig för att satsa vidare mot 2025?
– Absolut!
Hur ser den närmaste tiden ut för dig? Vet du när du får börja med viss rehabträning? Eller du kanske redan är i gång?
– Jag har rivstartat med tåvickande och benlyft åt alla håll och kanter, kan inte göra så mycket mer med vänsterbenet just nu. Har tröttnat på kryckorna så fick träningsvärk av att gå mina små steg med benen igen, det är ungefär så långt vi har kommit i dagsläget.
Bra att du kan köra rehab. Det blir förstås en hel del tid som ska fyllas med annat än träning och resor till Sätra nu, eller hur?
– Njaaa, inte riktigt. Stora skillnaden är att Robban kommer och hämtar mig med bilen eftersom jag inte kan gå och att jag inte hoppar stavhopp med de andra. Annars är det mesta som vanligt i Sätra. Jag är där och hejar, snackar skit och kör stavstyrka och gymnastisk med gruppen. Men det finns en gräns för hur många pendlingar man kan göra i ringarna och hur många benlyft man orkar så absolut blir det tid till annat. Jag har satt upp mina vänner på rullande besök- och mathämtarschema så jag varken svälter eller blir för uttråkad.
Är det nåt du vill hälsa till dina fans och klubbkamrater?
– Hahahaha mina enda fans finns på mammas facebook så tack till er för att ni hejar på och hoppas ni njuter lika mycket av mammas andra inlägg för nu tar det ett tag innan ni får läsa om någon tävling. Resten ser jag snart på träningen igen!
Lycka till nu och kom snabbt tillbaka, starkare än någonsin!