I förrgår blev han klar för IFK Lidingö. I helgen springer han 400m i ISM i Karlstad. Simon Martinsson som är född år 2001 är en i det nya sprintgänget som förstärker klubben.
Just 400m är Simons favoritdistans även om han i helgen som gick visade riktigt fin form och vässad snabbhet när han persade på 60m under Hammarbyspelen. Då noterade han 7.05.
De personliga rekorden på 400m lyder på 48.49 ute och 48.89 inne. Något 400m-lopp har det ännu inte blivit den här vintern men klockan 19.00 (om han lottas i heat 1) på fredag går han ner i startblocken för säsongsdebuten på distansen.
Vem är du som idrottare?
– Jag är en väldigt glad och social idrottare, som trivs allra bäst på banan. Träningen har alltid varit min fristad där man kan ha kul och vara sig själv samtidigt som man gör det man älskar. Träningsmässigt är sprintuthållighet min absoluta favorit, känslan av att pusha sig själv och se vad man klarar ger en speciell kick!
När, var, hur och varför började du med friidrott?
– Jag började min friidrottskarriär i lilla Österhaninge IF när jag var sju år gammal. Vi var inte särskilt många men oj så kul vi hade det. Så jag är uppvuxen i Haninge och har bedrivit stora delar av min träning på Torvalla IP innan jag bytte till gruppen jag kör med idag. Jag har alltid älskat att springa. Det har varit mitt absolut största intresse i livet, men precis som många andra barn så spelade jag fotboll som liten. MEN jag var den som sprang mest på planen och rörde bollen minst, så min familj insåg ganska snabbt att det inte var något för mig…
Vilken/vilka är dina främsta meriter – hittills?
– Mina främsta meriter är antingen ungdomsfinnkampen eller mina SM-guld i stafett. Det har varit en väldigt hattig resa, med allt för mycket skador så jag har inte hunnit utvecklas till den potential jag vet att jag besitter. Så meritlistan är lite tunn för tillfället. Men det ska det ändras på!
Berätta om en tävling som du är extra stolt över och som du gärna skulle vilja uppleva igen!
– Hmm oj vad svårt… Jag har haft väldigt svårt att klappa mig själv på axeln efter en tävling då jag alltid känt att jag inte får ut det jag har i kroppen eller som jag tidigare har visat på träning. Men hade väldigt gärna velat uppleva Ungdomsfinnkampen igen, känslan att för första gången spränga 50 gränsen på 400m och vinna så överlägset i en 4x400m stafett var något otroligt stort. Ett minne jag aldrig kommer glömma.
Vem är du när du inte idrottar?
– Utöver mitt idrottande jobbar jag som tekniker, men är i grunden utbildad elektriker som valt att ta en liten alternativ väg. Utöver jobb och träning så tar jag det mest bara lugnt och återhämtar mig.
Vad har du för mål för 2024 och vad ser du fram emot som IFKare?
– Det kanske är ett litet dystert mål men min absolut största förhoppning 2024 är att få vara hel och slippa börja om från noll hela tiden. Allt för många operationer och konstiga skador som har drabbat mig genom åren. Det vore fantastiskt att få ett helt år med både kontinuerligt tränande och tävlande. Dock är min framtida målsättning och förhoppning som IFKare att slå det allt för gamla klubbrekordet på 400m.
Lycka till med jakten på klubbrekordet (Martin Enholms 47.57 ute respektive 48.14 inne), plus i den blåvita SM-debuten i helgen!