Förra året inleddes ganska bra med flera bra lopp och nya pers – 3:48.32 som bäst – på 1500m inomhus. Och i början av utomhussäsongen blev han uttagen till Nordiska mästerskapen i Köpenhamn, där han var femma på 3000m hinder. Men sen gick det inte riktigt som det var tänkt.
Vad var det som hände, Olof?
– Jag hade svårt att få ihop alla delar i livet. Plugg, jobb, träning och det sociala. Det slutade med att återhämtningen försvann och det leder alltid till skador. För min del blev det en inflammerad slemsäck som gjorde att hela våren blev förstörd. Efter att ha tävlat i Finland i början på juni bestämde jag och Malin (Sundström) oss för att ta det lite lugnt ett tag och se till så att hälen blev bra. Fick en kortisonspruta som hjälpte men då låg jag rätt mycket efter i träningen så vi valde att lägga ned säsongen istället för att chansa.
Men du ställde i alla fall upp på SM i Söderhamn i augusti. Fast där bröt du…
– Ja, det gjorde jag. I och med att min säsong var över tänkte att jag att man får göra det bästa av situationen och för mig var det att försöka hjälpa killarna till ett snabbt lopp. Simon låg ju på gränsen till VM så målet var att han och Vidar (Johansson) skulle kunna springa på och bli helt klara för mästerskapet.
Nu hade du ju en sån där trög säsong. Vad gjorde du för att hitta motivation?
– Jag tog några veckor där löpningen kom lite i andra hand. Träffade vänner och gjorde sånt som kan vara svårt när man har en säsong att fokusera på. Det var skönt att få lite distans till det och landa i att det inte blir någon säsong 2023. När man väl har gjort det försvinner mycket av stressen i att behöva komma i form.
Det blev bara fyra utomhuslopp på hela säsongen, varav du steg av i två. När kände du att du kom igång med träningen på riktigt igen?
– Det är väl en sanning med modifikation, i de två loppen jag bröt var jag hare.
– Jag kom igång med träningen igen i början på juli. Det blev nästan en månad där träningen kom lite i andra hand. Jag hade sedan innan bokat ett läger till St Moritz och åkte dit och byggde upp mig. När träningen väl började flyta på kom också tävlingssuget tillbaka och då anmälde jag mig till Midnattsloppet, mest för att ha något roligt att se fram emot.
Just det. Där var du elva på fina 31:49 på den backiga Söderrundan. Sen har det gått bra. Men när du var på läger nyligen kände du av en baksida av ett lår. Vad tänkte du då?
– Det var sista passet i Spanien som jag kände hur det krampade till. Det gjorde inte så ont men när naprapaten på plats började linda benet så kände man ”vafan, inte nu igen!”. Jag hade dock tur som stoppade i tid och nu är det bra även om det var 24 timmar med lite mer ångest än vad man vill ha. Det är dock lätt att något sånt händer när man ligger på gränsen träningsmässigt.
Och så tog du ett par lättare dagar.
– Jag fick en vecka med lätt träning och det var faktiskt rätt bra för formen. Kroppen behövde vila.
Ryktet säger att du är fit for fight och ska springa 3000m i Vinthundsvintern på lördag?
– Det stämmer! På lördag blir det 3000m i Sollentuna. Baksidan känns bra och formen är uppåtgående.
Vad har du för tips till andra som exempelvis blir skadade, tappar motivation eller av annan anledning missar en längre tränings- eller tävlingsperiod?
– Man ska inte vara rädd att ta en paus. Alla får motivationsdippar då och då, det är normalt. Men om man känner att dipparna är längre än vad de brukar vara så ska man inte vara rädd för att göra annat en period. Det kan vara nyttigt att få distans till sin idrott.
Vågar man fråga vad du har för mål för säsongen 2024?
– Ja, det vågar du fråga.
Bra. I så fall gör jag det! Vad har du för mål för säsongen 2024?
– Att kunna ha längre träningsperioder utan problem. Det är det största målet. Lyckas man med det så kommer tiderna och allt det andra roliga också. Som Finnkampen och kanske en plats i Gunder Hägg-klubben.
Gunder Hägg-klubben? Berätta så att alla har koll!
– Jomen, Gunder Hägg satte ju en massa världsrekord på 1940-talet. Hans personliga rekord står sig ganska bra än i dag 80 år senare. Han sprang 1500m på 3:43.0, 3000m på 8:01.2 och 5000m på 13:58.2. Alla de resultaten var världsrekord på den tiden. Om man springer fortare än så på alla de tre sträckorna blir man medlem i det som kallas Gunder Hägg-klubben.
Lycka till både på lördag och med träning och tävling i år!
Och kommer du med i Gunder Hägg-klubben lovar vi att skriva en artikel om det med.
– Tack så mycket!
