Det var ett riktigt superlopp av Kalle Ottfalk som i söndags sprang in på en mycket meriterande fjärdeplats i U20-klassen i EM i terränglöpning i Brüssel. Kalle sprang smart och avancerade från en typ tjugondeplats i början, via att vara femtonde efter första varvet och sedan successivt upp till en klar fjärdeplats, bara 15 sekunder från bronsmedaljen. Och då ska man också ha i åtanke att Kalle faktiskt har två år kvar i klassen!
En som var med och hejade fram Kalle var mamma Ingela Ottfalk.
Först och främst: ett jättestort grattis!
– Tack så mycket, det var ett resultat över vår förväntan.
Hur var det för dig under loppet? Stod du och hoppade av nervositet? Skrek du så att det hördes över hela tävlingsområdet? Grät du ett par stolta glädjetårar?
– Min nervositet började redan på morgonen. Som den mamma man är oroade jag mig för underlaget. Det var ju väldigt lerigt på sina ställen och alla sprang med mer eller mindre långa spikar. Man vill att han ska hålla sig på benen.
– Vi stod väldigt bra till, högst upp efter den långa backen. Där sprang löparna inte så fort så vi hann verkligen se och heja.
Vad var det första du sa till Kalle efter loppet?
– Det dröjde ett bra tag innan vi sågs, men givetvis fick han en stor GRATTIS-kram.
Och vad svarade han?
– Med ett stort leende
Berätta om hur du upplevde tävlingen!
– Givetvis väldigt nervöst hela loppet. Men Kalle såg stark och lugn ut. När han på sista varvet hade passerat engelsmannen Mills så hoppades vi nästan att Griggs skulle ramla även i detta lopp.
Under Luciaspelen satt vi och sneglade på mobiler och läsplattor från direktsändningen på SVT. Det var väldigt spännande. Och det såg extremt lerigt ut. Löparna blev helt meriterade. Hur var det för dig som stod i publiken?
– Skorna blev väldigt leriga och man gick väldigt försigtigt
Du och Göran (Kalles pappa) har ju åkt på en hel del mästerskap där Kalle varit med. Berätta lite om vad ni fått uppleva.
– Vi får uppleva väldigt bra resultat samt att vi har åkt till ställen som vi aldrig annars skulle ha åkt till, ex Slovakien och Jerusalem. Men vi träffar inte Kalle speciellt mycket när det är tävling. Han är i sin bubbla och vi vill inte störa.
Nu blev det ju en klar fjärdeplats i loppet, kanske till och med bättre än förhoppningarna. Hur firade ni efteråt?
– Som vid de andra tillfällena så firar vi på olika hotell. Han med landslaget och vi för oss själva.
Än en gång ett stort grattis. Och hälsa EM-fyran!
– Tack så mycket, han hälsar tillbaka och tackar till alla som tittade på loppet och har hört av sig.
