Hur var förberedelserna för dig och Simon?
– De blev mycket bra! Inledde med ett höghöjdsläger i St Moritz i juli, sen hem för att tävla på SM, därefter en vecka på hemmaplan innan en dryg veckas precamp i värmen utanför Malaga (i min brors hus). Vidar Johansson och Suldan Hassan var med, samt tränare Per Skoog och naprapat Marika Hallin Lie delar av lägret. Banpass genomfördes i Nerja, och bra gruslöpning på strandpromenaden i Torre del Mar.
Var ni på förläger med landslaget? Och när kom ni till Budapest?
– Nej. Förbundet prioriterade inte ett precamp i år. Vi flög från Malaga 17 augusti, två dagar innan försöken.
Hur bor man när man är på ett sånt här mästerskap?
– Simon bodde på ”landslagshotellet”, ett Novotel på Buda-sidan, nära en träningsarena med bra gym. Där bodde många landslag, bl a Norge, Finland och Tyskland. Jag, som personlig coach, bodde på ett annat hotell där Ivan anslöt under veckan,
Hur var de dagliga rutinerna innan det var dags för försöken på 3000m hinder?
– För Simon: Lättare kortare distans och koordinationslopp. Även på morgonen på försöksdagen. Däremellan måltider och häng på hotellrummet för att hålla sig undan värmen.
Sen kom första tävlingsdagen. Kan du berätta om hur dagen såg ut innan start?
– För Simon: Frukost ca 9.30. Lätt träning vid 12-tiden. Lunch strax före 13. Hotellrumshäng. Mat igen innan 16. Hotellrumshäng. Mellanmål. Jag kom till Simons hotell vid 19.00 Vi tog bussen till arenan klockan 20.
Hur hade ni lagt upp taktiken?
– Hitta en position där han kunde springa så ostört det går. Inga plötsliga ryck, utan vara följsam. Förberedd på en snabb sista kilometer.
Sen var det lopp. Hur nervös var du? Och var stod du under loppet?
– Jag var förvånansvärt lugn, men såklart är jag alltid lite orolig huruvida 35 hinder kan passeras utan fall. Jag satt ganska nära banan, i målkurvan. Tog varvtider, för att ha något att göra. Ingen idé att ropa, skrika. Det var så hög volym från publik och speaker.
Vad var det första du sa till Simon när du träffade honom efter målgång?
– Först en jättekram-Grattis och sen, typ: Jag har ju sagt det, det är när du är 25 år som det börjar!
Sen var det nån vilodag innan finalen. Hur fördrev ni de dagarna? Var ni och tittade på de andra svenskarna?
– Samma som innan försöken. Simon valde att inte åka till arenan och titta för att spara så mycket energi som möjligt. Det var otroligt varmt. Däremot var jag där två kvällar tillsammans med Ivan, Holena (min väninna) samt Simons mormor och morfar.
Och så blev det final. Hur hade ni snackat ihop er om taktiken? Simon låg ju först och ledde hela VM-finalen under något varv. Fanns det med i beräkningarna?
– Att han skulle dra i 500 m var inte enligt plan, däremot att hitta en position så att han skulle ge sig själv chansen att reagera i tid när saker händer, särskilt i slutskedet. Blev väldigt förvånad när han med pondus gick upp i ledning. Började le inombords. Tänkte under och även efter loppet att det här är blir mycket bra för framtiden, en ”bagageinlämning” som ger nytta i framtida mästerskapslopp: Att om det behövs, kunna ligga i front och göra det utan onödig anspänning.
Så blev det till slut en femtondeplats på en av de snabbaste tiderna Simon har gjort. Var ni nöjda eller lite besvikna? Han var ju ändå näst bästa Europe i VM!
– Både och. Tidsmässigt på pappret var det han och japanen som skulle dela sistaplatsen. Nu blev Simon nästsist, men var före en amerikan som gjort 8.17. Kanske hade han även kunnat vara före japanen och någon till med en mer defensiv löpning, men samtidigt så fick han nyttigt bagage med sig. För Simon i år så var en VM-final fantastiskt! Att kanske vara 12:a eller 15:e blir därmed av mindre betydelse.
Och de följande dagarna, var ni kvar i Budapest då och kollade på mer VM?
– Vi åkte hem sent kvällen därpå. Simon kom över till Pest och firade med gemensam lunch tillsammans med mig, mormor och morfar, Ivan och Holena. Ett mäktigt kyrkobesök i Stefans-kyrkan hann vi också med.
Vilken har varit din största VM-upplevelse i Budapest förutom Simons finalplats och finallopp?
– Att få uppleva en vacker stad tillsammans med nära familj och vän. Blev en känsla av både semester och jobb.
Har ni sett mer av Budapest än hotellet och arenan?
– Simon mindre än mig. Jag hann med bl a Gellertbadet, ett känt badhus. Vi båda hade ett härligt löppass på Margareth Island, en ö mitt i Donau, med en löparbana runt hela ön – 5 km. Där fanns också en friidrottsarena samt hotell och bad. Tror något landslag bodde där.
Tack och än en gång ett stort grattis!
– Stort Tack!
