Kalle sjua igen – i tidernas snabbaste SM-final
Att det skulle gå fort på 1500m ryktades det om redan nån timme före start. Det sas att anonerna Andreas Almgren och Emil Danielsson siktade på tider ner mot 3:36, vilket skulle betyda varvtider på 57.6. Hur skulle Lidingös finalrepresentant Kalle Ottfalk lägga upp sitt lopp rent taktiskt om täten verkligen skulle gå på så snabba varv?
Jo, det var så snabbt det gick i täten och Kalle, klok som han är, intog en avvaktande position långt bak i fältet. Det betydde dock inte att det gick jättemycket långsammare det första två varven, men sen var det fler som tappade kontakten med den bortflyende duon. Eller rättare sagt kvartetten. För även Jonathan Grahn och Samuel Pihlström hängde hyfsat med, framförallt Jonathan.
Längre bak avancerade en alltmer grimaserande Kalle. För även om han tappade mot täten var det många löpare som blev tröttare och tröttare. Men också många som sprang riktigt bra. Kalle hade nog hoppats på en bättre slutplacering än sjua, men utifrån hur loppet las upp och utvecklades får han nog (med lite perspektiv) vara riktigt nöjd. Hans tid, 3:49.37, är hans tredje under 3:50.
Framme i täten stormade framförallt Andreas Almgren iväg mot ett nytt SM-rekord (3:34.55), men även Emil och Jonathan rullade i mål på enormt imponerande tider (3:35.23 respektive 3:37.06), den senare tiden innebär också nytt svenskt juniorrekord.
Karin och Linda i final
På ett hyfsat enkelt sätt blev det ändå två höjdfinalister. För när Linda Skantze och Karin Boestad och deras medtävlare i höjd hade prickat av sig visade det sig att bara 12 av 13 anmälda hade prickat av sig. Därmed är de båda (tillsammans med övriga) direktkvalificerade för morgondagens final.
– Det var väldigt nervöst vid avprickningen. Hela höjdhoppsgänget stod vid listan för att kolla om det skulle bli kval eller inte, sa Linda som också medger att det också känns en smula nervöst inför finalen.
– Det ska bli kul och spännande i morgon, sa Karin som nu är klar för sin tredje SM-final.
Axel persade
En som visar mycket fin form är Axel Alness Borg som kanske kanske – med en ännu bättre fällning – hade kunnat tjäna en decimeter i målgången.
– Jag är absolut nöjd med loppet men det går inte att komma ifrån att det är lite bitterljuvt med att vara så nära final, konstaterade Axel efter loppet.
Axel var nämligen bara 13 hundradelar från final. Tyvärr gick det, jämfört med heat 1 och 2, lite långsammare i det tredje där han sprang.
Nu var han alltså ända bara drygt tiondelen från sin första utomhusfinal. I vintras var Axel i sin första final inomhus.
Men i det bitterljuva kan vi konstatera att hans 1:52.27 var ett rejält nytt pers – med 66 hundradelar. Och det i absolut rätt ögonblick.
