Träningspasset
Precis som Lisa skulle han köra ett tempopass inför en tävling veckan därpå. Kalle berättade att han skulle köra tre serier med tre fyrahundringar i varje. Vilotiden mellan intervallerna skulle vara 60 sekunder. Lite längre mellan serierna. Målet var att intervallerna skulle gå på lika lång (eller kort) tid som vilan. Eller det var att hålla rätt tid på 400ingarna som var grejen.
Kalle tuggade på med tempointervallerna och det såg bra ut. Efter ett par serier frågade jag honom om han automatiskt kände i kroppen hur fort de gick. Om det var lätt att hitta rätt tempo.
– Nej-onej, svarade han. Jag måste kolla på klockan typ var hundrade meter.
Som den 1500m-nörd jag är behövde jag inte ens räkna ut vad 60 sekunder per varv motsvarade i 1500m om man skulle orka hålla det hela vägen. Sånt sitter i ryggmärgen. På en 400m-bana är 1500m tre och trekvarts varv. Och tre och tre kvarts minut är tre minuter och 45 sekunder. 3:45 alltså. En hyfsat bra tid alltså.
Och så vet jag förstås att det är 15 sekunder per hundra meter. Bra fart för de flesta om man ska springa längre än 400m.
Så någonstans förstod jag vad Kalle siktade på i Folksam GP i Karlstad som skulle vara en knapp vecka senare och som ju var igår när detta nu publiceras. Och att det kanske skulle vara möjligt – även om han själv kände att sista serien med 400ingar istället fick vara 300ingar.
Men det ska ju göras också. Det ska vara ett lopp som passar, man får inte förivra sig och man måste ha sin dag när allt stämmer.
Ett riktigt kanonlopp
Vi skrev om det direkt efter loppet, men det tål sannerligen att upprepas. För Kalle gjorde ett jämnt lopp där varven var nära det önskade jämnfartstempot på 60 sekunder per varv. Och det är enkelt att planera, hyfsat lätt att börja i det tempot, men att fortsätta så varv efter varv när det är ett par sekunder bättre än vad man tidigare har gjort är verkligen inte a piece of cake.
Men Kalle grejade det. Placeringen i loppet blev som tia där trean – Mölndals Jonathan Grahn – satte svenskt juniorrekord med den första svenska juniortiden (max 19 år) under 3:40 (3:39.06).
Vad som skedde där bakom var det kanske inte alla som la märke till, men där spurtade Kalle Ottfalk in på 3:44.57 och kapade det tre veckor gamla perset från FGP Sollentuna med dryga tre sekunder!
Tiden innebar också att han nu
- är Sveriges genom tiderna snabbaste 17-åring på distansen
- är Europas snabbaste 06a på 1500m
- är nia i den svenska juniorstatistiken genom tiderna – för 19-åringar
- är åtta i klubbens genomtidernastatistik för seniorer
- förbättrade sitt egen P17-klubbrekord
- raderade ut Anders Gärderuds 3:45.1m (från 1965) som stått som P19-klubbrekord
- även förbättrade sitt eget personliga rekord.
Grattis Kalle, hur känns benen i dag?
– Tack! Känslan under loppet var extremt god men under dagen kände jag mig lite seg men så fort jag anlände till tävlingsarenan släppte det vilket var skönt. Under uppvärmningen var benen lätta men också sega vilket är en speciell känsla som jag bara får innan tävling eftersom man är laddad för att tävla men också nervös. Alltså är det ett bra tecken för mig att jag har den känslan innan.
Förstår att målsättningen var just 3:45 – eller lite bättre. När i loppet kände du att det var möjligt?
– Första steget av loppet var jobbigt men den känslan höll i sig till 500m kvar. Det var väl med ett varv kvar som jag kände att om jag håller ett till varv på 60 sekunder skulle jag klara att gå under 3:45. Eftersom jag kände mig rätt så fräsch kändes det möjligt att gå under 3:45.
Grymt! Din coach, Daniel Nilsson, var på plats i Karlstad. Vad sa ni till varandra precis före loppet?
– Precis innan loppet pratade vi inte så mycket med varandra utan planen var att ligga långt bak i klungan och gå med. Däremot gav vi varandra en kram för att få den lilla extra energin för att göra loppet till ett superlopp.
Och efter loppet, vad sa ni då?
– Precis efter loppet visste inte Daniel att jag hade gått under 3:45 eftersom han klockade in på 3:45:15 men när jag gick i mål var klockan 3:45 så jag visste att jag hade klarat det. Coach blev lite chockad med tiden så han sa grattis och blev lika glad som jag!
Du var förstås väldigt glad. Kom du ihåg att jogga ner ordentligt?
– Det kom jag ihåg! Men det tog lång tid innan jag började jogga ner. Det blev runt 3 km nedjogg tror jag.
Eftersom det här var riktigt stort, bättre än vad någon annan 17-åring i Sverige gjort tidigare, så var det speciellt på många sätt. Firade du/ni något efteråt?
– Nej, det blev inte ett så bra firande samma dag. Fast dagen efter hade jag en tid bokad hos Evelina på Lidingö Kiropraktik så loppet firades med en härlig behandling och mjuka upp kroppen!
Du har U20EM i Israel 7–10 augusti som stort mål i år. Plus SM i Söderhamn sista helgen i juli. Hur ser uppladdningen inför de tävlingarna ut?
– Nu går jag in i en lite grundträningsperiod med vanlig träning. Sedan 1,5 vecka innan SM i Söderhamn blir det lite specialträning inför de kommande loppen men inte så mycket. Eftersom U20EM är det stora målet i år blir SM lite som ett genrep för U20EM och bra träningspass.
Vad är tanken om distanser till U20EM respektive Stora SM?
– Tanken på SM är att springa 1500m som jag gjorde förra året och sedan är tanken att springa 3000m på U20 EM. Men distansen på EM är inte spikad i sten än.
Än en gång, världens största grattis!
– Tack!
