För 55 år sedan gick Stora SM i Malmö. Och när Lidingofri bad Curt Högberg välja ett SM-minne valde han just SM 1968. Här är hans berättelse.
I maj 1968 vann min klubb Stockholms Studenter ”SM i Löpning”, dvs Dagbladsstafetten. Med 20 man i laget den mest prestigefyllda löptävlingen i landet. Den alla ville vinna. Vi slog favoriten IFK Lidingö med många landslagsmeriterade löpare i laget. Det var jag själv som avgjorde på 18e sträckan, 910m svagt uppför.
Jag tävlade inte i friidrott som junior, men hade som 22-åring sugits in i Studenternas löparmiljö. Studenterna då var något helt annat än nu. Vår karismatiske ledare Bosse Aggeborn lärde oss att inget är omöjligt. Laganda kan åstadkomma det mesta. Och om det mot förmodan ändå inte räcker så kan man alltid vinna banketten ...
Vi hade inga löpare med landslagsmeriter. Men Per Knuts hade några år tidigare varit i semifinal på 800 i OS i Rom och Erik Bergqvist var svensk mästare i maraton. Men maraton räknade vi inte. Det var liksom inte till för normala människor …
Sent i augusti 1968 gick SM i Malmö. Mitt första riktiga. SM-helgen såg ut som idag, med tillägget att veckan efter, typ onsdag–torsdag, gick även stafett SM. Vi hade självklart lag på 4x400, 4x800 och 4x1500.
I individuella SM skulle jag, Göran Ringh, Sveriges bästa junior, och Anders Bergström springa 800. 60 deltagare i försöken. Göran låg statistiskt på kanske 5e plats och jag själv på 25–30e. Jag hade hela sommaren slagit många med bättre tider än jag och varit väldigt stabil med många lopp någon tiondel runt PB. Oavsett fart på första varvet.
Försöken gick ut på att tolv löpare skulle gå vidare till semifinal. Heatsegrare plus några tider. Jag minns det som att jag hade bra koll i mitt försöksheat och tog en som jag tyckte ganska säker plats i semi. PB med någon tiondel. Göran gick också vidare.
Någon timme efter försöken gick semifinalerna med sex löpare i varje. Tre bästa i varje semi skulle gå till final. Så här i efterhand kan man undra om det inte var vår ledare Bosse, också landslagsledare för löparna, som låg bakom det upplägget. Inget tjafs om tider! Tre första till final! Det var Bosses stuk.
Jag minns att jag såg Henry Gustavsson, Uppsala IF, som jag tagit stryk av flera gånger, i fiket med en kaffe och ett wienerbröd. Kunde man äta wienerbröd så tätt före en semifinal?
Semifinalerna gick inte fortare än försöken. Jag var delvis i ledningen även här och kom ut på upploppet som trea, men utmanades hårt över hela upploppet av Henry. Jag minns det som att jag hade 30 cm på honom 80 meter före mål. Och samma 30 cm när vi passerade mållinjen. Jag var i final, och Göran också från den andra semin. I finalen skulle vi springa bl.a. mot de två som skulle springa i OS i Mexiko någon månad senare.
Men det hade vi inte tid att fundera på. Sent på kvällen efter semifinalerna tröck Bosse in mig som extra massage-case till Malmö FFs legendariske massör Bertil Ravald. Det var nästan tuffare än två PB-lopp inom en timme! Merparten av finaldagen spenderade Göran och jag i var sitt badkar för att försöka mjuka upp musklerna. Men varje försök att jogga på fältet utanför hotellet misslyckades.
I finalen på kvällen var det som tur var ingen som ville dra. På sista bortre lång var det därför jag själv som åter tog täten och kom ut först på upploppet! En sån taktik är ju logisk bara om man inser att det är omöjligt att man själv kan springa förbi någon på upploppet. Då måste man ju leda när upploppet började – hade jag hört av Bosse.
Jo, alla sprang förbi. Mest förargligt var att t.o.m. Göran sprang förbi med en tiondel på slutet. Men vi var ju nöjda med 5e och 6e plats i finalen och själv hade jag i alla fall inget mer att ge.
Året efter, 1969, fick jag en bättre placering än så, men var ändå missnöjd. Då tillhörde jag de bästa och trodde mig innan finalen ha goda möjligheter att vinna. Så blev det dock inte, men det är en annan historia.
SM i Malmö 1968 var kul, i ett härligt lag. Efter några dagars vila i en villa vid havet i Ystad – Bosse fixade allt – återkom vi till stafett-SM för att ta medaljer. Det gjorde vi också. Vi kom trea på 4x800, platsen före IFK Lidingö.
Curt Högberg