Lag-SM. Den typen av tävling som är så oerhört viktig för en klubb, att få tävla tillsammans. De närmaste vi kan komma en Finnkamp. Där det är en IFKare i varje gren. Där det alltid finns någon att heja på och där varje poäng är så viktig. Alla borde lära sig av Johanna H hur man hejar på sina lagkompisar. Högt, peppande och engagerande. Jag tror till och med att Maya hörde ropen fast mjölksyran stod högt på 400m upploppet och Johanna Hellman var på andra sidan.
Efter ett lockande, pysslande och plockande så står vi faktiskt med en aktiv i varje gren. Trots många skador, krockande tävlingar och ett helt hoppgäng på läger.
Något som gör friidrotten så unik och härlig är att vi kan ställa upp med ett lag med aktiva från 14 år till 56 år. Kanske inte optimalt med tanke på utgången, men ändå något häftigt att lyfta fram.
Och vem ska man egentligen lyfta fram i en sådan här tävling? Vems poäng är viktigast? Självklart väldigt betydelsefull med våra grensegrar, andra- och tredjeplatser. Sådant som ger de där så viktiga extra poängen.
Men samtidigt, alla de som ställer upp i grenar de aldrig har kört, sådana personer kommer också högt upp på vår rangordningslista. De ställer upp för klubben, för sina kompisar och för sig själva. Jag tror att många åkte hem stärkta av att de faktiskt fixade det, en del tog till och med bonuspoäng mot vad de kanske trott själva.
Vill även ge en extra eloge till våra ungdomar. Av 29 aktiva är sjutton 18 år eller yngre och sex av dessa är bara 14–16 år.
Det var förresten inte bara vi som tycker att det är kul att några riktigt unga också får chansen. Det var också extra kul när hela spjutfältet klappade fram ”minstingen” Jeppe Karlsson, bara 14 år gammal, under tävlingen, så han fick ett varmt välkomnande i sin seniordebut.
Vi vill även skicka med ett tack till vår eldsjäl Adam Lindh , som utan tvekan ställde upp som vikarie som hoppcoach nu när Peder Fjaestad och Jessica Falkman hade förhinder. “Det var jättebra”, hälsar hopparna Anton och Simon.
Så en kort summering.
- Kul för tjejerna att de blev kvar. Det ger energi, men vi måste peppa ännu mer till nästa år så det inte blir så spännande inför stafetten.
Och för killarnas del, nu får vi ladda och peppa extra hårt till nästa år så att det bara blir ett år nere i lägre division.
- För alla ungdomars skull så ska försöka bädda inför framtiden och se till att vi är i samma division med både tjejer och killar, för att då kunna tävla tillsammans igen.
- Det är kanske till och med så att vi ska arrangera killarnas hemmamatch på hemmaplan nästa år? För lagtävlingar är kul, viktiga och som alltid är det svårt att få ihop lag!
Lotta Hellstrand, Micke Welin, Janne Åkerblom