Vi fortsätter presentationen av vår nya styrelse.
Lotta Hellstrand är inte ny utan har hängt med några år i styrelsen nu. Och framförallt har hon hängt med sonen Antons träningsgrupp sen Anton var liten och ny i friidrotten.
Lär känna Lotta via de tidigare intervjuerna du hittar här.
Och nedan lite nya frågor!
Hej Lotta, vad var det mest minnesvärda 2022 tycker du?
Oj, det finns så många varma minnen att se tillbaka på. Spontant tänker jag på den gemensam resan till VU-spelen, höstlovsläger i Växjö med teamet. Äntligen få till sociala arrangemang!
Men självklart även stora SM resan där jag var med som SM-general. En resa där jag verkligen kom närmre de äldre IFkarna. Bilden är just från SM i Norrköping. Tycker den representerar året bra. Jag fick hänga vid sidan om arenan, mitt bland andra ledare och aktiva, för att heja och stötta de aktiva. Sen blev även USM superbra, där vi kunde hitta en teamgemenskap + Lidingövallen och alla grillkvällar på Lidingövallen. Mängder av energiboostar!
”Dina” aktiva börjar ju bli unga vuxna nu, hur har gruppen förändrats i och med att de är lite äldre?
Bra och intressant fråga. Något jag tänker på är att jag numera har mer direktkontakt med varje aktiv. Tidigare har mycket dialog gått via föräldrarna. Men nu har jag ibland rätt tät sms-kontakt med varje aktiv. Sen är de även i en ålder där de börjar hittat sin gren inom friidrotten, och tränar därför inte alltid samtidigt. Så jag måste jobba med sammanhållning på en annan nivå.
Man tränar även med olika fokus, de ingår i olika träningsgrupper utifrån sitt intresse, de tränar olika mycket. En del går på friidrottsgymnasium och får sin träning där. Så man får jobba på ett helt annat sätt för att behålla den naturliga gemensamma sfären.
Samtidigt är föräldrarnas engagemang fortfarande viktigt. Så man får absolut inte tappa den dialogen heller. En bra relation med alla föräldrar är fortfarande väldigt viktig och bidrar till att hålla ihop gruppen
Ser du att några av dem hittar andra roller i föreningen än att vara aktiva i sin idrott?
Det jag kan notera och förstått är att är man i 17, 18 års åldern så är man inne i en väldigt intensiv period. Man har kanske både blivit mer seriös i sin träning, men man går också på gymnasiet som innebär mycket arbete, plus att det även drar med andra intressen vid sidan av idrott och skola. Skolan kräver rätt mycket av dagens ungdom. Ska man ha en chans att plugga vidare, få jobb mm så känner många att de måste prestera på topp redan nu.
Jag ser att flera nog gärna skulle vilja hjälpa klubben mer, men de har svårt att lova bort sin tid och sedan inte få ihop det. Men många i gruppen är gärna ungdomsledare på tex Sommaridrottsskola, så genom det engagemanget hoppas man att de kanske kan och vill ta mer ansvar när de är klara med skolan. Att vi lägger en bra grund där för hur kul och viktigt det är att kliva in i nya roller
Vilka frågor i föreningen ligger dig närmst hjärtat förutom dina aktiva där sonen ingår förstås?
Gemensamskap. Inkludera över åldersgränser och träningsgrupper, inkludera föräldrar. De mjuka parametrarna som inte alltid står på pappret eller syns. Jag brukar säga att jag är bra på att ta mellanrum. Jag engagerar mig gärna. Både högt och lågt, brett och nischat.
Vad ser du mest fram emot 2023?
Jag hoppas vi kan fortsätta på den väg vi kunde återstarta 2022. Med tävlingsresor och läger. Nästa vecka ser man ju självklart fram emot att vi äntligen kommer i väg på ett Påskläger till Magaluf. De blir det första utomlandslägret för många.
Sen hoppas jag självklart att det ska vända ekonomiskt för föreningen. Att vi kan börja se ljust på framtiden. Jag är bla engagerad i en fokusgrupp som jobbar med nästa generations ledare, där hoppas jag kunna bidra och sprida goda råd så även de får en lång resa härlig resa tillsammans med sina barn, tills de kliver in i vuxen ålder.