– Daniel Nilsson - 46 år - älskar och lever för träning - tränar hur mycket som helst - springer ultramarathon och åker skidor mm
Vilken roll har du i föreningen?
– Jag är huvudansvarig för team 09. Jag leder flera träningspass i veckan, ordnar tävlingar och aktiviteter. Jag tar också hand om planering och administration såsom kallelser och webb och jobbar med rekrytering till gruppen.
– Jag vill framhålla att tränarna i team 09 har gjort ett kanonjobb under hösten. Vi kunde helt plötsligt inte längre vara 25 barn på träningarna utan fick omvandla tre träningspass per vecka till sju pass med 8–12 barn på varje träning.
– Jag har också en löpgrupp som nu är döpt till långdistansgruppen. Jag tränar själv med ungdomarna, men hänger inte med dom två bästa längre. Vi tränar en gång i veckan med blandade åldrar (05–10). Gruppen har varit igång ca 6 år och var ursprungligen en 2006-grupp.
Vad är det roligaste med att vara tränare?
– Det skapas en positiv känsla inombords när det kommer många barn på träningarna som gillar det vi gör. Det är härligt att se barn som lyckas med övningarna. T ex var det en kille som jag rekryterade till Team 09, en bror till en tjej i Agnes, min dotters, fotbollslag
som bara gick med för att springa långt. Killen fick prova spjutkastning på Grönsta. Första tre–fyra träningarna kastade han typ 7–8 meter. Men sedan hände något, helt plötsligt 17 meter varje gång. Härlig känsla att se killen ligga på alla fyra när han försöker sikta på måttbandet för att få exakt resultat på kastet!
Varför tror du att du nominerats till Årets BUK-tränare?
– Jag är otroligt engagerad och mitt engagemang har ökat genom åren. Jag känner att jag har mycket att tillföra. Jag har lärt mig mycket genom åren kring friidrott och hur man kan leda och planera träningar och det runt om kring som kommunikation, kallelser och administration.
– Jag kan fortfarande springa med barnen i skogen vilket är fantastiskt. För mig spelar det inte så stor roll att min dotter Agnes bara tränar någon gång ibland och att min son William spelar mest innebandy och inte varit med på ett tag (men springer gärna när han har tid över). Dock är det utmaning ibland att skjutsa båda barnen till andra träningar samma dag som jag ska träna gruppen.
– Jag har varit tränare på ett hörn ända sedan sonen William född 2006 började vårterminen 2013. När 2006orna började med löpträningar 2016 hjälpte jag Stefan Haag till en början men sedan blev det att jag tog över efter hand och har lett det som nu är långdistansgruppen själv några år nu med en fin blandning av flera träningsvilliga talangfulla löpare och ungdomar som gillar att springa. En av de mest talangfulla i gruppen av två som har som mål att bli bäst, försöker jag hjälpa på bästa sätt.
– Jag tror att min bakgrund kan komma till användning. Jag har så att säga gått den hårda skolan. Jag började träna löpning i ungdomsåren på egen hand. Jag tränade fel och för mycket. Sprang för många lopp. Jag åt inte tillräckligt med mat och blev skadad. Jag var helt enkelt för ambitiös och okunnig. När jag var 15-16 år sprang jag alla lopp i Skåne (nästan) som erbjöds sedan kom skadorna på löpande band. Försökte komma tillbaka på egen hand men fick inte tillräckligt bra vägledning. När inte löpningen funkade satsade jag på studier och sprang bara någon gång i veckan under många år. Bestämde mig 1999 när jag var 25 år för Stockholm Maraton efter att ha flyttat till Stockholm för jobb ett par år tidigare. Sprang två gånger en mil i veckan. Kom in strax över 3:30. Det blev sjukstugan flera år i rad.
– Efter det har jag egentligen sprungit och tränat "hur mycket som helst" men det stämmer inte riktigt. För nu gjorde jag det "by the book", sakta men säkert stegrades träningen successivt upp år för år, från 2 mil i veckan 1999 till ca 10 mil i veckan 2006 vilket är lagom för att prestera på maraton. Löpningen började redan nu att kompletteras med alternativ konditionsträning, något som är nödvändigt för dom flesta. Förutom maraton började jag med ännu längre distanser ofta i skogen. Jag lyckades få till en fin serie i Lidingö Ultramarathon. Av 11 arrangerade lopp blev det 8 guld och 2 silver (Kunde inte starta 2011 pga stressfraktur). I övrigt har jag överlag lyckats med den svåra balansgången (att träna precis lagom mycket) även om det varit lite svårare de sista 2-3 åren. Jag är dock lite stram/orörlig. Av alltför välkända anledningar har det inte blivit något lopp i år men förra året hade jag strax över 2:42 (53:a) på Stockholm maraton och 6:51 på Ultravasan 90 (9:a) och så blev det tre Lidingölopp, den så kallade 55an. Har sprungit Lidingöloppet 21 år på raken. Senaste åren har jag börjat med skidor och åkt Nordenskjöldsloppet (22mil). Jag blev bästa klubblösa förra året med en 26:e plats på 13:34:28.
– Dottern Agnes började med friidrott i team 09:2 för snart 5 år sedan. Till en början var Åke (farfar till en av killarna) den drivande kraften och var alltid först på plats med nycklar och hade planerat allt på ett bra sätt, sedan kom ofta jag. Efter sommaren 2016 flyttade Åke Askdal till Hälsningland och det blev att jag tog över huvudansvaret för gruppen som genom åren växte till ca 35 barn innan sammanslagningen efter påsklovet. Nu är vi efter sammanslagningen 60 barn i Grupp 09 efter att 10 barn tillkommit under terminens gång. Mitt mål är att så många barn som möjligt tränar med gruppen och har så kul som möjligt så många dagar om året det bara går. ¨